KAPITEL 1:

Jag såg ut från mitt fönster i London, en massa dyra och stora villor var framför mig. Jag bodde i ett rikt område, mamma hade förälskat sig i ett hus här, och med mamma och pappas jobb var det inga problem med att ha råd med det. Jag, 18-åriga Ellen Svonni, hade flyttat till London från Kiruna för snart ett år sedan. Jag hade äntligen vågat säga till mina föräldrar om att jag blev mobbad, vilket jag varit i flera år. Jag orkade helt enkelt inte. Så mina föräldrar bestämde att vi skulle flytta efter jag tjatat lite på dem. Det var svårt för pappa, han hade ju sina renar här. Glömde jag nämna att jag är halv same? Släkt med många kända sameslöjdare? Nu fick ni veta det. Dessutom är jag halv brittisk då min mamma är från Storbritannien, och så råkar jag vara släkt med en viss Harry Styles, han är jag säker på att du hört talas om. Min kära mor Elizabeth är syster med Harrys mamma Anne. Jag har inte träffat Harry på flera år, men jag minns klart alla somrar jag tillbringat med honom. Jag saknar honom verkligen.

Jag fällde en tår. Ibland, som idag, kände jag att minnena från mobbningen gjorde extra ont att tänka på.

Mamma knackade på dörren.

"Älskade du, tänker du på mobbningen?" frågade hon försiktigt på engelska och kom och satte sig på sängkanten. Jag pratade fem språk; finska, franska, samiska, svenska och engelska. Mamma pratade oftast engelska, och pappa pratade samiska med mig, men annars var det engelska eller svenska för hans del.

"Ja, mamma. Jag klarar inte av det här snart. Minnena gör mig galen, dem bara kommer fram. Jag vill inte tänka på dem." Sa jag och grät mot hennes axel. Mitt bruna hår som jag ärvt efter mamma var tovigt.

"Ellen, jag vet att det är jobbigt. Därför ska vi, bara du och jag eftersom din far arbetar imorgon, till Anne och  Robin efter du packat. Jag vet hur glad du brukade vara där. Dessutom ville Anne gärna att vi skulle komma och hälsa på." Sa mamma och kramade om mig. Jag log mot henne och tog fram min röda resväska.

"Vill du ha hjälp med att stänga den?" skrattade mamma fram när hon såg hur jag kämpade med att stänga den. Jag nickade och log mot henne.

"Jag går ner och packar det jag ska ha i Adidas väskan" sa jag och hon nickade. Jag hade de flesta av mina saker

där nere.

Jag rusade ner för den vita trappen.

Jag stoppade ner min iPhone och iPod i väskan medan jag höll på med iPaden.

"Mamma, jag är färdig nu!" ropade jag.

"Kom då! Nu åker vi till Holmes Chapel!" sa hon glatt och hennes gröna ögon glittrade. Jag förstod att hon var glad, hon skulle ju faktiskt få träffa sin syster som hon inte träffat på flera år. Jag kramade snabbt om henne och vi hoppade in i mammas svarta Range Rover.

Jag gick in på Twitter och skrev snabbt;

‘See ya soon. Much love. Xx’ och ännu ett till ‘Bye London and hello Holmes Chapel’

Jag såg ut från mitt fönster i London, en massa dyra och stora villor var framför mig. Jag bodde i ett rikt område, mamma hade förälskat sig i ett hus här, och med mamma och pappas jobb var det inga problem med att ha råd med det. Jag, 18-åriga Ellen Svonni, hade flyttat till London från Kiruna för snart ett år sedan. Jag hade äntligen vågat säga till mina föräldrar om att jag blev mobbad, vilket jag varit i flera år. Jag orkade helt enkelt inte. Så mina föräldrar bestämde att vi skulle flytta efter jag tjatat lite på dem. Det var svårt för pappa, han hade ju sina renar här. Glömde jag nämna att jag är halv same? Släkt med många kända sameslöjdare? Nu fick ni veta det. Dessutom är jag halv brittisk då min mamma är från Storbritannien, och så råkar jag vara släkt med en viss Harry Styles, han är jag säker på att du hört talas om. Min kära mor Elizabeth är syster med Harrys mamma Anne. Jag har inte träffat Harry på flera år, men jag minns klart alla somrar jag tillbringat med honom. Jag saknar honom verkligen.

Jag fällde en tår. Ibland, som idag, kände jag att minnena från mobbningen gjorde extra ont att tänka på.

Mamma knackade på dörren.

"Älskade du, tänker du på mobbningen?" frågade hon försiktigt på engelska och kom och satte sig på sängkanten. Jag pratade fem språk; finska, franska, samiska, svenska och engelska. Mamma pratade oftast engelska, och pappa pratade samiska med mig, men annars var det engelska eller svenska för hans del.

"Ja, mamma. Jag klarar inte av det här snart. Minnena gör mig galen, dem bara kommer fram. Jag vill inte tänka på dem." Sa jag och grät mot hennes axel. Mitt bruna hår som jag ärvt efter mamma var tovigt.

"Ellen, jag vet att det är jobbigt. Därför ska vi, bara du och jag eftersom din far arbetar imorgon, till Anne och  Robin efter du packat. Jag vet hur glad du brukade vara där. Dessutom ville Anne gärna att vi skulle komma och hälsa på." Sa mamma och kramade om mig. Jag log mot henne och tog fram min röda stora resväska.

.

"Vill du ha hjälp med att stänga den?" skrattade mamma fram när hon såg hur jag kämpade med att stänga den. Jag nickade och log mot henne.

"Jag går ner och packar det jag ska ha i Adidas väskan" sa jag och hon nickade. Jag hade de flesta av mina saker

där nere.

Jag rusade ner för den vita trappen.

.

Jag stoppade ner min vita iPhone och svarta iPod i väskan medan jag höll på med iPaden.

"Mamma, jag är färdig nu!" ropade jag.

"Kom då! Nu åker vi till Holmes Chapel!" sa hon glatt och hennes gröna ögon glittrade. Jag förstod att hon var glad, hon skulle ju faktiskt få träffa sin syster som hon inte träffat på flera år. Jag kramade snabbt om henne och vi hoppade in i mammas vinröda Range Rover.

.

Jag gick in på Twitter och skrev snabbt;

‘See ya soon. Much love. Xx’ och ännu ett till ‘Bye London'

---

---

---

Sådär ja! Nu var kapitel 1 ute. Vad tycker ni? Är det något jag ska tänka på? Mer beskrivningar?

Jag måste säga att det här med beskrivningar har aldrig varit min grej! Men all kritik är välkommen!

Måste även meddela att tjejen på bilden där uppe var tänkt som Ellen, dock har jag kommit fram till att Ellen ska se ut som Kristen Stewart.
/Ebba