Veckan rusade iväg och nu satt jag på flygplanet till New York. Jag hade praktiskt taget bott i studion senaste veckan så inget intressant hade hänt. Eller jo, jag, Steven och Carl Falk(har även skrivit låtar till 1D) har färdigt min första singel som släpps i augusti. Det var bara en månad kvar tills dess, men det kändes som år. Jag hade fått tillåtelse av Simon att spela den på några konserter. Jag hade även skrivit låtar som som bara var skrivna för turnén, men jag skulle även spela några låtar som skulle vara med på mitt albumet som släpps i september.Det var möjligt att dem låtarna som jag skrivit enbart för turnén kommer ut som ett album, men något sådant är inte planerat. Jag skakade på huvudet och bestämde mig för att sova de två timmar kvar tills vi landade i USA. Zayn hade somnat bara något minut efter att planet lyft. Resten av killarna somnade inte sent efter.

Harry och Louis som jag satt bredvid hade börjat prata väldigt högt så jag öppnade sakta ögonen.

"Väckte vi dig?" frågade Harry med ett snett leende. Jag nickade bara till svars och såg ut genom det lilla flygplansfönstret. Utsikten därifrån var magisk.

"Vad bra då. Vi är ändå framme om en kvart så" sa Louis.

"Okej.. Ska vi gå någonstans och äta sedan eller beställer vi roomservice när vi kommit till rätta med allt?" frågade jag.

Louis ryckte på axlarna. "Ingen aning. Vi får höra med Zayn, Niall och Liam när vi landar"

Jag skulle svara men pilotens röst överröstade mig. "Vi landar alldeles strax i New York. Vi på British Airways tackar er för att valt att flyga med oss"

Jag blundade fort. Var det något jag hatade så var det landningar. Louis som visste om det höll i min hand.

"Det är snabbt över" hade han sagt när vi stigit på planet.

Jag kände hur planet tog i marken. Ljudet från det skrämde mig, det lät väldigt illa. Jag öppnade sakta ögonen och reste mig upp. Jag tog snabbt ner mitt handbagage från hyllan ovanför mig.

"Redo för att se vad New York erbjuder?" frågade Harry när vi stigit av flygplanet.

Jag log stort och nickade. "Jag har alltid velat besöka New York"

Harry skrattade och tog tag om mina axlar. Jag rodnade men låtsades som inget hade hänt och bara fortsatte gå efter Paul och de sju säkerhetsvakterna. Paul hade fått ett samtal från en av vakterna som var inne i ankomsthallen och informerade oss om att det var både fans och paparazzis där så vi var beredda på det. Ingen av oss visste riktigt hur dem visste att vi skulle komma idag. Det var hemligt, det var det vi trodde men vi hade fel.

Helt oskadda satte vi oss i bilen. Jag var dock lite omskakad. Några av killarnas fans hade skrikit väldigt otrevliga saker åt mig. Jag förstod inte riktigt vad jag hade gjort dem... Killarna hade sagt att jag skulle ignorera dem och sagt att riktiga fans bör acceptera vilka dem är med. Det var inte enkelt att ignorera.. Visst hade jag fått hat förut, men detta slog allt. Men det killarna sa om att riktiga fans skulle acceptera deras val av vänner kändes bättre.

Liam tittade oroligt på mig. "Du kan prata om det med mig eller någon av killarna April. Vi finns hör för dig, glöm inte det" Jag nickade och tittade ut genom fönstret.

"Vad har jag gett mig in på?" mumlade jag väldigt tyst. Jag tog upp mobilen och såg till min förvåning ett sms från min storebror.

.

From Trace; Hej lillsis, hörde att du är i New York. Har du tid för att träffas? Skulle vara kul och träffa dig igen efter så många månader. Älskar dig.

To Trace: Hej broder. Jag landade precis i NY, är här för att vara förband åt Liam's band. Det har jag, kan vi höras bättre imorgon? Älskar dig med Trace.

Bilen stannade utanför Plaza Hotel som jag visste var väldigt lyxigt. Vi väntade ungefär en kvart innan vi alla fick våra rumsnycklar. Jag hade nummer 7004 och Niall hade 7003 och Liam 7005 vilket betydde att de skulle vara mina grannar.

Hissen stannade på våning 14 och jag försökte snabbt gå förbi killarna men Liam tog tag i min arm. "Vi behöver prata"

Jag suckade och nickade. "Visst..."

Liam sa åt Paul att ta mina väskor och ställa in dem på mitt rum. Jag kastade nyckeln åt honom och gick in på Liams rum.

"Vad ville du prata om?" frågade jag även om jag visste exakt vad det här handlade om.

"Jag är orolig för dig April. Jag kunde se att något var fel, är det på grund av vad våra fans skrek åt dig?"

"Jag har fått hat förut.. Det var bara att de här slog allt.." mumlade jag.

"Vi var oroliga över att det skulle bli såhär..." sa Liam skamset.

Jag suckade och tittade in hans ögon. "Det är inte ditt fel, Liam så sluta tänk så. Du kan inte styra dina fans, det vet jag och det är okej för mig. Jag blev bara lite omskakad av händelsen, jag är inte så van vid sådana här saker. Jag säger inte att du oroar dig i onödan, hade det varit du så hade jag reagerat likadant, men kom ihåg, det är inte ditt fel så ta inte åt dig skulden"

"Men..." började han men jag avbröt honom.

"Nej, Liam. Inga men. Det är inte ditt fel så ta inte åt dig skulden. Det kommer alltid vara någon som inte gillar mig, alla kan ju inte älska mig"

"Okej... men jag tänker inte sluta oroa mig för dig. Jag har lovat dina föräldrar att se till så att du mår bra, och det löftet tänker jag hålla" svarade Liam.

"Låter bra det, Daddy Direction" sa jag med betoning på fansens smeknamn på Liam.

"Om du behöver någon..."

"Så finns du där för mig, jag vet det Liam" avslutade jag hans mening och jag kände en massa armar runt om mig och tittade upp. Niall, Zayn, Louis och Harry stod och höll armarna hårt om mig. Hur jag inte hade lyckats höra att dem kommit in vette tusan...

Jag kunde inte låta bli att le mot dem och krama tillbaka dem.

"Vi ber om ursäkt för våra.. eh... icke trevliga fans" sa Louis medan vi kramades.

Jag tror vi kramades i säkert tio minuter innan vi bestämde oss för att fixa till oss och för att se vad New York erbjuder. Jag hade "fangirlat" över det och sprungit till mitt rum - okej, det var världens kortaste bit men jag hade faktiskt sprungit.

Jag gick in badrummet och tog en snabb dusch.

Jag fönade håret och gjorde en slarvig fläta. Jag tog snabbt på mig jeans, ett vitt linne, skinnjacka, en svart Celine väska och svarta slitna Converse och sprang ner till lobbyn där killarna väntade.

De såg mig direkt och vi började gå. Jag blev lite förvånad över att de inte var några fans här, men jag blev även lättad. Jag orkade inte träffa några 1D fans just nu.

*hopparframlitegrann*

Jag skrattade åt Louis som helt random hade gått fram till två poliser och frågat om han hade kunnat ta en bild med dem. Jag tog fram min kamera och hann knäppa några foton innan Liam ryckte den ur händerna på mig och började ta bilder på honom. Niall, Zayn, Harry och till och med Paul tog också bilder.

"Tack så mycket, sir" sa Louis tacksamt och bländade ett leende mot poliserna.

"Det är en ära, mr Tomlinson" svarade den ena polisen och jag hindrade mig själv ifrån att börja gapskratta. Mr Tomlinson lät så gammalt och roligt.

"Min dotter är ett stort fan av er, hade ni kunnat signera detta papper åt henne?" fortsatte han och räckte fram ett papper åt killarna som nickade och mumlade "självklart sir".

Killarna signerade det och vi gick vidare. Jag såg en skylt med "Starbucks".

"Kan vi gå på Starbucks, snääääälla?" vädjade jag och gjorde hundminen mot killarna. De log mot mig och nickade.

"YEEES" sa jag högt och gjorde en segerdans.

Vi gick in på Starbucks och jag beställde en milkshake med smak av hallon och banan. Vad killarna beställde vet jag inte och det brydde jag mig inte om. Jag bara koncentrerade mig på min underbart goda milkshake.

Jag beställde en till, och killarna suckade eftersom de redan var färdiga.

"Sluta sucka.. Jag dricker den medans vi går, nöjda?" frågade jag och log.

"Sure" svarade Zayn.  

Vi gick till någon park och gick runt där medan jag njöt av min milkshake.

Jag såg en bekant person gå framför mig och vände mig mot Liam som märkt det också och satte fingret för munnen. Killarna såg förvirrad ut men Liam viskade att det skulle vara tyst. Jag gav min milkshake till Liam.

Jag smög upp bakom honom och satte händerna för hans ögon.

"Det är inte kul Jake!" sa han irriterat. Jag skrattade och Jake - hans bästa vän - flinade.

"April?" frågade han förvånat och jag tog bort händerna och log mot honom. Åh vad jag hade saknat honom.

Vem är den här "han" som vi fick läsa om i slutet? Det får ni reda på i nästa kapitel(lol).

Måste även säga att ni som kommenterat, TACK SÅ GRYMT MYCKET. Era kommentarer är så himla fina och gör mig så peppad! Älskar er. xx

5 kommentarer till nästa kapitel! :D