”God morgon, sömntuta!” log jag mot April som såg ut att kunna somna när hon stod upp. Hon kom och satte sig på den vita stolen mittemot mig inne i köket.

Hon mumlade till svars.

Hon började ta flingor men hon slutade helt plötsligt och la huvudet på bordet. Några sekunder senare hörde jag snarkningar.

”April” sa jag och skakade om henne. Hon mumlade något ohörbart.
”April Josephine Wood, nu tar du och vaknar annars hämtar jag vatten” hotade jag. Genast satte hon sig spikrak i ryggen och började äta. Jag flinade.

”Harrys bil står utanför” sa jag ”Jag tror ärligt talat att han till och med städade den”

April skrattade. ”Det hade han inte behövt göra”

”Men det gjorde han i alla fall” log jag.

”Jaja. Ska bara byta skor, sedan börjar jag nog åka till centrum. Var är bilnycklarna?” frågade April.

”Ligger på byrån i hallen” sa jag och April gick mot gästrummet.

Aprils perspektiv:

Jag knöt den knallrosa Converse skon.

”Liam, kan du komma med min plånbok?” ropade jag efter ha letat efter den i min jacka.

Två minuter senare gav han den rosa plånboken till mig. ”Ring mig sedan”

Jag nickade och tog bilnyckeln till Harrys bil.
”Påminn mig om att tacka Harry för lånet av hans bil”

”Självklart. Hejdå April”

Jag kramade om honom och gick ut till Harrys bil. Det tog ett tag innan jag förstod hur den fungerade, jag var ju van med en liten Mini Cooper, haha.

När jag hade shoppat i drygt tre timmar hade jag samlat på mig cirka 8 påsar, och mer skulle de bli. Men just nu tänkte jag ta en kaffe.

Jag fick mitt kaffe och gick in på Twitter. Jag tog en bild på shoppingpåsarna och la ut den.

April Wood @AprilWood

Shopping! xx

Jag svarade på några tweets. Men en fick mig att verkligen börja skratta.

April Wood @AprilWood

@MrsStyles__ Nej, jag dejtar inte Harry. Just nu är jag singel. xx

Jag låste mobilen och drack lite kaffe och bestämde mig för att ringa Liam.

Han svarade efter några sekunder.

”Niall på Liams telefon” hörde jag Niall säga.

”Hej Nialler, det är April. Var har du Liam någonstans?” frågade jag leendes.

Niall skrattade. ”Han är och sjunger sitt solo. Efter han har sjungit har vi ledigt. Var håller du hus?”

”Sitter förtillfället på caféet där jag sjöng och spelade gitarr på och dricker kaffe, ska sedan shoppa ännu mer” svarade jag.

”Okidoki. Är det okej om vi kommer och möter upp dig sedan? Eller du har väl Harrys bil?” frågade Niall.

”Det är okej. Och ja, jag har Harolds bil.” svarade jag.

”Då kanske du kan hämta oss?” hörde jag Niall osäkert fråga. Jag skrattade.

”Självklart. Var ligger studion?” frågade jag. Niall beskrev var den låg och vi la på. Jag drack upp det sista av kaffet, tog mina påsar och gick mot bilen. Två minuter senare satt jag i bilen och försökte hitta till killarnas studio.

Jag såg att Louis ringde när jag hade kört i ca en kvart.

 Jag satte på högtalaren. ”Vad vill du Louis?”

”Värst vad du lät glad…” skrattade Louis.

”Jag kör bil” sa jag surt.

”Jaja, var är du egentligen?” frågade han. Jag kunde nästan se hans stora flinande.

Jag tittade ut genom det tonade bilfönstret. ”Ingen aning. Det är en massa tråkiga höghus som ser ut att kunna falla ihop när som helst, en mataffär och en blomsterbutik”

Louis suckade högt. ”Du är ju i helt fel del av London…”

”Oh shit…” mumlade jag. Jag hörde Louis skrattade.

”VAD?” frågade jag högt.

”Vänta vid blomsterbutiken, vi kommer dit” svarade han i mellan hans skrattattacker. Jag la på och slog mig på pannan, hur dum får man vara att gå på något sådant?! Niall hade ju nämnt att det fanns en blomsterbutik i närheten… 

Efter drygt en kvart såg jag ett killgäng på fem personer komma mot bilen. Jag log.

Zayn öppnade dörren först och hoppade bak. Harry satte sig i framsätet.

”Du vill möjligtvis inte köra din bil, Styles?” frågade jag.

Harry flinade. ”Nej”

”Inte mitt fel om vi krockar på grund av någon distraherar mig…” sa jag och vickade på ögonbrynen. Helt plötsligt såg Harry väldigt rädd ut. ”Jag kanske ska köra ändå…” ”Varsågod” skrattade jag. ”Ryms ni där bak killar?”

De alla sa mm, jag skrattade när jag såg att Niall satt i Zayns famn.

”Om någon av er killar vill sitta fram så får ni det, jag kan sitta i Liams famn”

Zayn bröt upp i ett stort leende. ”Tack, April. Du räddade mig från att bli mosad”

Niall slog till honom i huvudet, öppnade dörren och knuffade ut honom.

Efter ha varit på stan i ytterligare tre timmar begav jag mig – med killarna efteråt- hemåt. Totalt hade jag över 13 påsar. Killarna hade tjatat om att de skulle betala åt mig i varenda butik, och hur mycket jag än sa nej så betalade de i alla fall. De var för underbara.

”Nu behöver du väl inte shoppa på ett bra tag, va?” frågade Louis.

Jag skrattade och skakade på huvudet. ”Nej, det behöver jag inte”

Louis och resten av killarna pustade ut. ”Bra. Nu åker vi hem och får i oss något att äta. Om du vill så får du gärna laga middag, April”

”Självklart. Antar att det är jag som kommer få laga mat de närmaste månaderna” log jag. Killarna skrattade och detsamma gjorde jag.

Här har vi kapitel 4! Klockan är över 00:00 och just nu sitter jag ute på balkongen och skriver några kapitel åt er. Har så fullt upp just nu, därav världens sämstaste uppdatering. Förlåt för att ni fått vänta så mycket!

Sedan måste jag säga att antalet läsare har ökat på senaste tid, tack så mycket för det! :D