Jag skrattade när jag gick igenom mina bilder på min systemkamera. Senaste bilderna var tagna igår, när jag och killarna var på stranden. Den dagen skulle jag aldrig, aldrig någonsin glömma. Jag blev erbjuden ett skivkontrakt, på en strand. Hur många blir erbjudna ett skivkontrakt på en strand? Inte många.

Hur som helst så bestämde jag mig igår kväll. Jag ringde Steven och berättade de goda nyheterna. Han blev väldigt glad och bad mig komma och skriva under kontraket dagen därpå och nu var det drygt två timmar kvar tills vi skulle träffas. Jag hade bett Liam följa med, vilket han gärna gjorde. "Vad som helst för dig" hade han sagt.

När jag hade ringt min familj och berättat för dem om skivkontraktet blev de helt chockade och kunde knappt säga något. Pappa satt tyst hela tiden, vilket jag förstår. Hans lilla flicka har blivit så stor.

 

Jag målade sista varvet på naglarna. Jag hade nu rosa naglar. På senaste tid hade jag köpt mycket rosa. Till exempel min väska som jag har idag, okej den är inte rosa men den har rosa detaljer.

"April?" ropade Liam från köket. Jag reste mig från sängen och sprang till köket.

"Vad har hänt?" frågade jag oroligt.

Liam skrattade. "Inget. Vi ska börja åka. Det är en timme kvar tills vi ska till SYCO. Vill du åka förbi Starbucks och ta något där?"

"Okej. Ja, jag vill gärna åka till Starbucks" sa jag och nickade ivrigt.

"Bra. Gå och hämta din väska, mobil och allt du ska ha med dig" log Liam mot mig.

"Uppfattat, pappa" skrattade jag och gick tillbaka till gästrummet. Jag tog min gitarr i gitarrfodralet, min väska och min mobil.

Jag gick tillbaka till Liam som log mot mig. "Redo?"

"Inte i närheten" sa jag nervöst.
"Oroa dig inte. Det kommer gå bra. Du ska bara sjunga för dem och skriva på kontraktet" peppade Liam mig. Helt plötsligt kände jag mig inte lika nervös.

"Tack för att du följer med mig, Liam. Det betyder mycket för mig" sa jag och kramade om min bästa vän.

"Som jag sa igår, vad som helst för dig, April Josephine Wood" viskade Liam.

Jag log och vi hoppade in i Harrys bil som vi fått låna. Jag skulle köra då Liam inte hade något körkort ännu.

"Du måste verkligen skaffa körkort, Liam" sa jag.

Han höll med och skrattade. "Har bara inte tid för något sådant just nu"

"Förstår det, du har en massa andra saker att tänka på, helt enkelt" sa jag.

"Snart har du inte heller så mycket tid över till annat" svarade Liam.

Jag nickade. "Men det är det värt. Jag vet vad jag vill göra nu. Jag ska satsa på att bli sångerska, för det här är vad jag vill göra"

 

"Vad vill du ha, Liam? Jag betalar" frågade jag Liam inne på Starbucks.

"Bara en vatten tror jag. Och nej du, jag betalar" sa Liam bestämt. Jag suckade. Hade han bestämt sig för något så var det omöjligt att få honom att ändra sig.

"Jag har aldrig varit här, så ta något som du tror jag gillar" log jag mot Liam. Han nickade och gjorde en gest åt mig att gå och sätta mig vid någon av borden. Jag valde ett lite enskilt då Liam var med i världens kändaste pojkband just nu.

Jag var stolt över min bästa vän. Han och killarna har varit ett band i två år nu, och de har klarat av så mycket. Never stop dreaming, helt enkelt för det var det killarna inte gjorde. Och se hur långt de har kommit med deras karriärer under en sådan kort tid.

"Jorden anropar April" sa Liam högt och nöp till mig.

"Förlåt, försvann i tankar" sa jag ursäktande.

"Gör inget. Här, det är en slush liknande sak. Du älskar ju slush"

Ja, var det något jag älskade så var det slush.  "Du känner mig för väl, Liam"

"Efter 19 år vänskap så vet jag det mesta om dig" flinade Liam.

"Ja, det gör du. Och jag vet det mesta om dig" flinade jag tillbaka.

"Det gör du. Är du taggad inför våran turne då?" log Liam.

"Javisst. När börjar den förresten?" frågade jag.

"Om två veckor och den pågår i en månad" svarade han.

"Hur går det med Danielle då?" frågade jag.

"Bra. Saknar henne så mycket bara" sa Liam och tittade ner i bordet.

Jag la min hand på hans axel. "Förlåt för att jag tog upp ämnet"

"Det gör inget syster" svarade han och tittade ner på mobilens skärm. Han spärrade upp ögonen.

"Vi ska vara där om 20 minuter och det tar minst 10 minuter dit att köra. Ta med dig slushen dit" sa han och tittade på min slush. Jag nickade och reste mig snabbt upp. Vi sprang till bilen och i illfart körde jag mot SYCOs kontor och studio.

 

Det var lång trafik efter Londons gator idag så fem minuter i kom vi dit.

Jag gick fram till receptionen där en kvinna, nej tjej, i 20-årsåldern stod.

"Vad kan jag hjälpa dig med, miss?" frågade hon med ett leende som blottade en rad vita tänder.

"Jag är April Wood, jag har ett möte med en Simon Cowell och Steven Martin om fem minuter" log jag.

"Gå upp för trappan, första dörren till vänster. Det står Steven Martin på dörren" svarade hon.

"Tack så mycket" sa jag och började jogga uppför trappan med Liam efter mig.

 

En och en halv timme senare gick jag med ett leende ut ur byggnanden. Jag hade skrivit på kontraktet och var nu signad till SYCO. Simon Cowell tyckte jag lät mycket bättre live än på video, vilket gladde mig då så många lät sämre live än på videos.