"YOU TURNED AROUND AND YOU STOLE MY HEART" vaknade jag till. Jag blängde på dörren. Jag hade verkligen inte velat ha dessa killar som grannar. Jag tittade på mobilen 11:15.

Jag klev upp och var glad över att jag valt att duscha innan jag gick och la mig igår. Jag borstade tänderna, sminkade mig lätt och började borsta igenom mitt hår. Jag drog sedan på mig rena underkläder och drog på mig ett par svarta shorts, ett turkost linne och svarta klackskor. Jag tog min mobil som låg på det träfärgade sängbordet.

Killarna var redan färdiga när jag kom ut och de hade gjort mackor åt mig.

"Tack för mackorna" mumlade när jag ätit upp dem. De var himmelskt goda.

"Förresten tack för att ni väckte mig på ett så trevligt sätt" sa jag ironiskt och tog ett glas apelsinjuice.

Precis plingade de till i Liams telefon. "Paul är utanför"

Jag försökte springa i mina höga klackskor till mitt rum och hämtade min gitarr, vilket inte gick så bra men jag kom till bilen utan något sår som blödde.

 

"Vi är framme" log Paul. Jag nickade och besvarade leendet.  Jag klev ut ur bilen.

"Eh, jag har ingen aning om vart jag ska... Kan någon visa mig?" frågade jag. Harry och Liam sa att de gärna visade mig. Jag nickade och mimade ett tack.

 

"Hit ska du, April" log Liam.

"Antar att vi ses senare då" sa han och Harry i kör.

Jag nickade och gick in i studion. Simon och Steven satt och pratade.

"Välkommen April" hälsade Steven.

"Hej Steven och Simon" hälsade jag.

"Så, ska vi sätta igång?" frågade Simon. Jag log och nickade.

"Så, vill du skriva låtar själv till ditt album?"

"Det vill jag gärna. Jag kom på början till en ny låt igår kväll"

"Får vi höra?" frågade Steven. Jag nickade och tog fram gitarren.

 

 

"Det där var väldgt bra. Har du med texterna till dina andra självskrivna låtar?" undrade Simon. Jag tog fram texterna och räckte dem till Simon.

"De ser bra" sa han efter ett tag. Jag pustade tyst ut.

"Du kan bli både en riktigt bra sångerska och en bra låtskrivare! Varför har du gömt dig ifrån oss?" skrattade Steven.

Jag ryckte på axlarna "Jag skulle faktiskt söka till X Factor 2009, men jag kände att jag inte var redo.. Men nu är jag mer redo än någonsin"

"Låter bra. Nu sätter vi igång med att skriva låtar så du har lite låtar att sjunga"

---

Jag kände mig riktigt lycklig när jag gick på stan. Jag hade slutat en timme tidigare än killarna, och gick nu på stan i jakt efter en ny resväska. Jag gick in i en butik där de sålde bikinisar, jag blev praktiskt taget förälskad i hela butiken. Med mig därifrån fick jag tre bikinisar. Butiken bredvid sålde skor, självklart kunde jag inte låta bli att gå in där. Dessutom så var jag i behov av ett par vita pumps, så jag hade ju en anledning att gå in där.

"Är du April Wood?" hörde jag en liten flicka i kanske 8-årsåldern fråga.

"Ja, jag är April Wood. Vill du ha en autograf och ta en bild sötnos?" frågade jag vänligt. Hon nickade glatt.

"Vad är det namn då?" frågade jag. Hon mumlade 'Livia'.

"Du har ett vacket namn, Livia. Här har du autografen" sa jag och räckte den åt henne. Jag böjde mig ner och Livias mamma knäppte en bild.

"Tack så mycket, April. Livia är ett stort fan av både dig och One Direction" log mamman mot mig.

"Ingen orsak" skrattade jag och kramade om Livia innan jag sa ett hejdå och betalade för pumpsen.

Jag gick en bit och kom fram till Forever 21, där inne köpte jag två par shorts och tre klänningar.

 

Efter att ha yrat runt på Londons gator i drygt en halvtimme hittade jag en butik där de sålde resväskor. Jag gick in i butiken och fastnade direkt med blicken på en alldeles skrikrosa resväska. Direkt köpte jag den och gick nöjt ur butiken. Min mobil började ringa. Jag försökte ta upp den men med en satans smäll slog den i backen.

Jag tog upp den vita iPhonen som nu hade sprickor över hela sig. Jahapp... Då var det bara att köpa en ny.

Jag försökte svara, vilket till slut gick. "April Wood"

"Hej April.. Varför hörs du så dåligt?" frågade Liam.

"Jag tappade mobilen i marken så den är halvsönder. Vad ville du?" svarade jag. Han skrattade.

"Typiskt dig. Vi har slutat. Ska vi mötas vid Starbucks  så följer vi med och köper en ny telefon åt dig?"

"Okej. Jag går till Starbucks då. Vi hörs" sa jag och la på. Jag tittade ner på mobilen igen. Hur klantig får man vara?! Jag borde ha döpts till April Klantskalle Wood och inte April Josephine Wood...

Jag gick mot Starbucks med resväskan efter mig och mobilen i fickan.

Jag log mot killarna som stod utanför Starbucks. De skrattade åt mig.

"Får jag se på din mobil?" flinade Harry. Jag suckade och räckte den åt honom.

"Hur lyckas du egentligen?"

"Heter man April Wood lyckas man med allt tydligen..." mumlade jag.

"Helt sant. Blir det en iPhone igen?" frågade Niall.

Jag nickade. "En svart iPhone blir det"

"Ni får visa vägen till någon butik där de säljer iPhones, jag går bara vilse" sa jag och skrattade.

"Faktiskt så behöver vi inte gå så långt, bara runt hörnet finns en butik där de säljer iPhones" log Zayn. Vi rundade hörnet och steg in i butiken.

"Vad kan jag hjälpa dig med?" frågade en kille med svart hår i 30-årsåldern.

"Jag..." började jag men Harry avbröt mig.

"En svart iPhone 4S med 64gb minne tack"

Jag blängde på Harry som betalade den och gav den åt mig. "Du hade inte behövt betala"

"Men nu gjorde jag det i alla fall"

"Du är omöjlig"

"Nej, jag vill bara betala"

"Jaja, kan vi åka hem så jag får äta? Jag kan laga kyckling..." log jag.

"Gärna. Jag är vrålhungrig" svarade Niall.

"Som vanligt då, Niall" skrattade Louis och Zayn. Vi resten skrattade också.