Chapter 3 ~ Stole my heart
Förra kapitlet;
”JAG VINNER!” ropade Harry.
”NEJ, DET GÖR DU INTE, FÖR DET GÖR JAG” ropade Liam och sprang om både mig och Harry.
Harry sprang om honom…
”JAG VANN, JAG ÄR BÄST!” sa Harry och såg väldigt stolt ut. Jag däremot blängde på honom.
”Någon är visst en dålig förlorare” retades Liam. Jag slog honom på armen.
Liam och Harry såg på varandra och innan jag visste ordet av spring så hoppade de på mig och började kittla mig.
Jag skrek och skrattade.
”SNÄLLA, SLUTA!” skrek jag mellan skrattattackerna.
”Om du erkänner att du är en dålig förlorare” flinade Harry.
”Jag är en dålig förlorare” skrek jag. Liam och Harry slutade genast att kittla mig.
Jag rusade upp för trapporna och in i Liams lägenhet.
Så fort jag fått skorna av mig sprang jag rakt in i gästrummet och bums ner i sängen.
Jag tittade på klockan på mobilens skärm, 21:40. En liten vila efter denna långa dag behövdes nog, så jag bestämde mig för att vila ett tag. Trots att jag vila, och inte sova, så blev det ändå att jag somnade.
Liams perspektiv:
Att ha April här i London, som dessutom ska bo här ett tag framöver, gjorde mig överlycklig. Jag hade saknat henne mer än någonsin. Jag önskade att jag kunde träffa familjen oftare, och familjen Wood. Familjen Payne och Wood stod varandra nära. Innan jag och April föddes så kände våra familjer varandra sedan långt tillbaka. Min mamma och hennes mamma Elise hade gått i samma klass under deras skoltid. Men samtidigt som jag önskade att jag kunde tillbringa mer tid med familjen så visste jag att det var värt. Jag levde min dröm.
Jag kikade in i gästrummet. I sängen låg April och sov fridfullt. Jag skrattade lågt och stängde försiktigt dörren. Jag gick in i köket och smsade Niall.
Självklart! Bara att komma, dörren är öppen.
Jag log och tog fram ett glas och fyllde det med vatten. Utanför hörde jag hur regnet smattrade ner, enligt mig så var det väldigt mysigt när det regnade.Jag tog på mig ett par Converse och gick den korta vägen till Nialls lägenhet, som låg bredvid min lägenhet. Jag knackade snabbt och gick in innan Niall han komma och öppna.
”Niall?” ropade jag.
”Köket” fick jag som svar. Jag skrattade och gick in till köket. Han satt vid köksbordet och åt en macka.
”Vad fick dig att lämna den blivande sångerskan?” log Niall.
”Blivande sångerskan?” svarade jag och höjde på ögonbrynen ”Hon somnade”
Niall nickade. ”Vet du vad? Jag tror faktiskt hon skulle kunna komma riktigt långt med en karriär som sångerska! Den tjejen har talang!”
”Kanske det…”
”Inget kanske, Liam. Hon skulle faktiskt komma riktigt långt. 99 % säker på det”
”Alltså säger 1 % inom dig att hon inte skulle lyckas så bra?” frågade jag.
”Det sa jag aldrig…” sa Niall.
”Jag vet inte riktigt om hon skulle vilja bli känd…” sa jag osäkert.
”Du kan alltid fråga” svarade Niall och fortsatte ”Eftersom att du är känd så skulle du nog lyckas hitta ett skivbolag som skulle vilja signa henne”
Jag funderade ett tag.
”Om hon vill så kan jag säkert hitta något skivbolag som skulle vilja signa henne” sa jag glatt. Min första tanke var SYCO.
”Du vet låten hon sjöng på caféet?” frågade Niall.
Jag nickade. ”Och…?”
”Den har hon skrivit alldeles själv” svarade han. Jag tappade hakan.
”Jag visste inte att hon kunde skriva låtar” sa jag chockat.
”Den tjejen chockerar alla” skrattade Niall fram. Jag skrattade med honom.
Om du fortfarande är intresserad av ett länkbyte, länka oss i den meny och säg till när du gjort det, så ska vi länka dig, kram! :)
När kommer nästa kapitel/del längtar så!
