Jag suckade över att det regnade och klev av planet. Jag befann mig i London för att träffa min bästa vän. Efter  1 år utan ha träffats så kände jag mig överlycklig.
Jag tänkte tillbaka till den dag då allt hände.

Jag såg Liam komma med ett stort leende.
”GRATTIS!” utbrast jag och hoppade på honom.
”Tack, April” sa han och log ännu större.
”Liam, sluta le så där. Det är fånigt” viskade jag i hans öra. Han flinade.
”Kom, du ska få träffa de killar som är i bandet” sa han och jag visste hur glad han var över detta.
”Okej” sa jag kort och gick efter honom.

Vi gick in i ett rum. Fyra killar stod framför mig och skrattade med varandra.
”Killar, detta är April” presenterade Liam mig. Jag log som hälsning.
”Hej April, jag är Niall” sa den blonda med en  väldigt gullig irländsk brytning och ögonen var så blåa att man kunde drunkna i dem. Ärligt talat.
”Jag är Harry” sa killen med lockigt hår och smaragdgröna ögon.
”Jag är Louis” sa killen som verkade äldst.
”Och jag är Zayn” sa killen som hade ett utseende som en kille skulle döda för. Eller det hade jag gjort om jag var kille, haha.
”Trevligt att träffas killar!” sa jag artigt. Killarna log.
”Detsamma, April” sa Niall. Man kunde ju inget annat än att älska hans brytning.
”Bara en fråga, April, är du möjligtvis född i april månad?” frågade Harry. Jag skrattade och nickade.
”Mina föräldrar döpte mig och min lillasyster efter de månader vi föddes i. Hon heter September Rose” sa jag.
Sedan flöt allting på. Vi pratade om allt möjligt och skrattade åt dåliga skämt.

Liam ursäktade sig och drog med mig ut.
”Vad tyckte du om killarna?” frågade Liam och såg på mig med en ljug-inte-för-mig-blick.
”De verkade vara jätte trevliga och roliga.” svarade jag med ett leende. Jag hörde hur Liam pustade ut och skrattade.
”Du trodde jag inte skulle gilla dem, va?” frågade jag. Liam ryckte på axlarna.

22 juli 2010. Den dagen då One Direction blev ett band. Det var två år sedan nu och de hade ett fullspäckat schema framöver.

Liam och jag hade inte träffats på 1 år. Jag saknade honom enormt. Min bästa vän som nu var med i ett känt pojkband. Jag var otroligt stolt över honom, men ändå så var jag glad över att han och killarna lyckats så bra.

Jag blev avbruten i mina tankar av att min mobil ringde.
Harry stod det på iPhonens skärm.
”Hej Harold” svarade jag med ett litet leende.
”Hej April. Jag väntar utanför, i bilen.” svarade han.
”Okej. Åker vi och överraskar Liam direkt?” frågade jag. Ja, vi skulle överraska honom. Han hade inte en blekaste aning om att jag skulle bo hos dem ett tag framöver.
”Japp.  Men kom ut nu” sa han.
”Jag kommer. Vi ses” svarade jag och la på.

Jag drog på luvan och gick ut i regnet.
Jag log när två händer sattes framför mina ögon.
”Hej Harry” sa jag och skrattade.
”Välkommen till London” sa han och tog bort händerna.
Vi hjälptes åt att få in mina två resväskor in i bilen.

Jag gick snabbt in på Twitter och skrev.

April Wood @AprilWood
Kan inte vänta på att få se dig. Vi ses snart. Xx