Jag vaknade av att någon hoppade på mig. Jag satte mig upp och såg Louis och Harry stå där.

"Vad vill ni?" mumlade jag trött och kliade mig i ögonen. Harry flinade.

"Upp med dig, klockan är snart 13:00 och vi har redan hunnit äta både frukost OCH lunch" sade Louis glatt och kysste mig. Min kära kusin gjorde kräkljud och gick ur sovrummet.

Jag tog fram ett par knallblåa byxor och ett vitt pösigt linne. Jag klädde på mig och gick hand i hand med Louis ner för trappan och till köket.

Killarna - förutom Liam då - satt vid bordet och spelade kort.

"Var är mamma, Anne och Robin?" frågade jag trött.

"Elizabeth skulle handla något, sedan skulle de åka någonstans. Vart minns jag inte" sa Harry och log. Jag skrattade.

"Typiskt dig att glömma det, Harold" sa jag retsamt. Harry blängde på mig och tog fram sin mobil. Jag kände att jag fick ett sms. Självklart så skulle Harry smsa mig om Liam. Själv ville jag bara att Liam skulle bli den Liam som jag mötte när jag kom hit. Den Liam som inte undvikte oss. Jag kände skuld för att Liam inte var här, det var mitt fel.

"Var är Liam?" frågade jag Niall. Han mumlade att han sover. Jag nickade, jag Louis en snabb kyss och gick upp till Liam.

Jag knackade på rummet. Liam såg på mig med sorgsna ögon.

"Liam, vi måste prata. Nu" sa jag bestämt och steg in i det stökiga rummet utan ett svar.

"Jag vet att något är fel. Du underviker mig och Louis sedan vi kom in i vardagsrummet tillsammans igår. Varför, Liam? Varför?" frågade jag och kände att tårarna brände bakom ögonlocken.

"Förstår du inte, Ellen?!" utbrast Liam. Jag skakade på huvudet.

"Jag har känslor för dig. Sådana känslor som du har för Louis och han har för dig. Jag är kär i dig" sa han tyst. Jag spärrade upp ögonen vid 'Jag är kär i dig'.

"Liam.. Jag älskar dig, du är som min bror. Och jag kommer alltid älska dig som en bror. Det är Louis jag är kär i, inte dig..." sa jag och innan jag visste ordet av hade han lutat sig fram och kysst mig.

"SNÄLLA LIAM. DU VET ATT JAG INTE GILLAR DIG PÅ DET SÄTTET" utbrast jag argt och stegade ut ur rummet med tårarna rinnandes.

Jag tog mina röda Converse, gick ur huset utan att bry mig om att alla ropade efter mig. Allt var fullständigt kaos nu.

Jag lutade mig mot det stora trädet. Jag mindes att jag brukade sitta här när jag behövde tänka, när jag befann mig i Holmes Chapel.

Jag hade kommit hit för att kunna tänka. Visst hade jag tänkt mycket, men de senaste dagarna hade jag tänkt på det som hänt. Triangeldrama var bara förnamnet..

Varför kysste jag henne?

"Det är Louis flickvän, låt henne vara." sa en röst inuti mitt huvudet. En röst jag visste sade det som var rätt. Men allt var komplicerat just nu.. Jag var kär i en av mina bästa vänners flickvän, kysst henne hade jag också gjort. Allt var fel. Inget stod rätt till, i alla fall inte med mig och mina känslor.

Jag snyftade till. Allt hade varit underbart tills Louis berättade om sina känslor för mig. Visst, jag hade känslor för honom med. Men Liam, ja.. Liam förstörde det perfekta.

"Så det är här du sitter" viskade en röst. Jag hoppade till och vände mig om och såg Harry. Jag nickade.

"Hur visste du att jag var här?" frågade jag med en ostadig röst. Min kusin log ett litet leende.

"Jag mindes att du brukade vara här som yngre. Jag tänkte att du kanske var här efter allt som hänt. Och jag hade rätt." sa Harry och satte sig bredvid mig.

"Varför? Varför måste Liam gilla mig?" grät jag fram.

"Såja, såja, Ellen" viskade Harry tröstande och kramade om mig. Jag försökte sluta gråta, oturligt nog märkte Harry det.
"Du kan gråta inför mig, Ellie. Ibland känns det bättre att bara.. gråta helt enkelt" sade Harry och log ett litet leende. Jag nickade.

Jag hörde min mobil ringa, 'On my mind' av Cody Simpson började spelas. Jag tittade på skärmen. Pappa.

Jag gav Harry en blick, tog tre djupa andetag och svarade.

"Bures!" sa jag och försökte låta glad.
"Hej min lilla prinsessa. Och du behöver inte försöka låta glad, jag vet att du mår sjukt dålig..." jag avbröt min kära pappa.

"Va? Vem har berättat?!" sa jag förvånat, pappa skrattade ett nervöst skratt.

"Harry.." sa han. Jag gav en blick mot Harry, han bara log.

"I alla fall så ringde jag din mor, som sa att du behövde en paus från allt. Så ja.. Om du vill kan vi åka till Kiruna, redan imorgon" sa pappa och jag kunde höra att han log.

"Till Kiruna?! Imorgon?! Men får jag ta med mig Harry och Louis? Om dem vill? De har ju trots allt ledigt och så.." sa jag och tittade mot Harry som inte förstod vad vi pratade om, då vi pratade på samiska.

"Javisst kan dem det!" utbrast pappa glatt, han hade alltid sett Harry som hans egna son.

"Vänta, jag ska fråga Harold nu!" sa jag och tittade mot Harry.

"Harry, jag ska till Kiruna om några dagar.." sa jag och tittade ut mot skogen.
"Men men.. Jag och Louis kommer sakna dig!" utbrast Harry. Jag flinade lite.

"Därför - om ni vill - får ni följa med oss. Men jag varnar dig, du har ingen aning om vad jag kan plåga er med!" sa jag och flinade hånfullt.

"Jajajaja, jag ska ringa Paul så får vi se. Okej?" svarade Harry. Jag nickade och sa till pappa att jag ringer honom senare.

.

Jag gick in i huset. Harry gick tät bakom mig.

"Louis?" ropade jag.

"HÄR INNE!" ropade, eller ja, skrek Louis i vardagsrummet. Jag flinade lite.

Jag gick in i vardagsrummet och fann honom titta någon film på TV med Zayn.

"Vart är Niall?" frågade jag.

"Var tror du?" frågade Louis kaxigt.

"Ehm.." sa jag och tänkte.

"Köket, dah" sa Louis. Jag nickade.

"Varför tänkte jag inte på det?" frågade jag mig själv mumlandes.

"Du är nog den enda som kan veta det" sa Harry. Jag skrattade tyst och sa att jag skulle gå in i köket.

.

"Niall? Kan du göra en macka åt mig?" frågade jag när jag såg Nialls macka. Han nickade.

"Såg den god ut?" frågade han och log ett gulligt leende.

"JA!" sade jag högt. Han log ett leende igen, men denna gång var det ett stolt leende.

"Här har du!" sa han och gav mig en macka. Jag tog en tugga och njöt av kycklingsmaken. Jag hörde ett klick och Niall hade fotograferat mig.

"NIALL!" sa jag förvånat.

"JA, ELLEN?" sa han i en lika hög ton som mig.

"Fotade du mig medans jag åt en macka?" sa jag och såg på honom.

"Kanske.." sa han medan jag hörde skratt i vardagsrummet.

.

Jag gick in i vardagsrummet.
"Vad händer här?" frågade jag. Louis skrattade och visade sin mobil för mig. En bild på mig som åt Nialls kycklingmacka.

"Jag tänker vara snäll.. Jag tänker låta det vara. Det är bara en bild på mig och en macka" sa jag helt lugnt.

"Sa Ellen Sarah Felicia Svonni det precis?" frågade Harry med stora ögon. Jag nickade.

"Det gjorde jag" sa jag. Det dröjde inte länge innan killarna brast ut i skratt, jag var inte sen efter.

.

Harry gick ut i hallen och ringde Paul.

Efter cirka 15 minuter kom han ut.

"VI SKA TILL KIRUNA, LOUIS OCH ELLIE!" sa Harry och gjorde någon konstig dans.

"VA?" sa Louis förvånat.

"VI SKA TILL KIRUNA, LOUEEEH!" sa Harry och ett leende spreds på hans läppar.

"WIHOOOO!" utbrast jag glatt. Jag ringde direkt pappa.

.
"Pappa, Louis och Harry följer med till Kiruna!" nästan skrek jag i mobilen. Pappa skrattade.

"Lugna ner dig, du gör mig döv, Ellen!" sa han och jag log stort.

"Vi hörs imorgon. Kram!" sa han och la på.

Jag gick in på Twitter och skrev;

---

/Ebba