Jag och Liam hade pratat på kvällen, eller ja smsat. Vi hade bestämt oss för att gå vidare, glömma allt och bara sikta på framtiden. Det kändes riktigt bra att allt var löst nu.

.

"VI KOMMER SAKNA ER SÅ!" utbrast Zayn, Liam och Niall samtidigt när vi stod på flygplatsen i London. Jag log stort. De var alla som mina bröder, de bröder jag aldrig fått men ändå har.
"Men se det positivt, ni kommer om några dagar!" sa jag och kände att ögonen tårades.

"Men lilla Ellen.. Gråt inte!" sa Zayn och kramade om mig.

"Men jag kan inte låta bli.. Ni är som mina bröder och jag kommer sakna er sjukt mycket. Ni betyder otroligt mycket för mig" sa jag och försökte le, vilket inte gick så bra.

"GRUPPKRAM!" utbrast Louis. Vi kramade om varandra och tårarna forsade på mina kinder.

Jag hörde en kamerablixt och suckade.

En sista kram blev det och vi gick därifrån. Vi alla grät.

"Jag kommer sakna dem så" sa jag och såg på Harry och Louis som nickade instämmande.

Jag ´ringde snabbt pappa, han hade valt att ta ett plan ´tidigare.
´
Jag surfade in på Twitter.

Mina mentions var fulla.. På grund av bilden från flygplatsen.

Saker som "Vem fan tror hon är?! Visst hon är Harrys kusin, men vafan hon kan inte ta våra grabbar sådär!", "BITCH!" och "Låt våra killar vara". Men det fanns även snälla saker som; "Hon är så söt. Hon förtjänar att få umgås med killarna", "Så vacker!" och "Gör hon killarna lyckliga så är jag lycklig". Jag suckade. Hat borde jag bli van vid nu..

Men ändå så kände jag en tår falla nerför kinden. Louis märkte det.

"Vad är det, Ellie?" frågade han försiktigt och pussade mig på pannan.

"Ingeting alls, Lou" sa jag men märkte själv hur dålig jag ljög.

"Ljug inte, vad är det?" frågade han och tittade ner på iPaden. Jag såg ilskan koka på honom.

"Kan jag få låna den där?" frågade han så snällt han kunde just nu. Jag nickade.

Jag såg han logga in på sin användare.

Sedan orkade jag inte titta mer. Jag lutade mig mot han axel.

Sakta somnade jag.

.

Jag vaknade av att någon skakade om mig. Louis log mot mig.

"Kom nu, sötnos, vi är om en timme framme. Vill du ha något att äta?" frågade Louis. Jag skakade på huvudet. Jag var inte alls hungrig.

"Får jag fortsätta sova nu?" frågade jag sömnigt. Jag hörde Harry skratta. Louis nickade.
Jag försökte i säkert 40 minuter att somna, men det gick inte alls.
Jag tittade ut från fönstret. Jag tänkte på hur det skulle kännas att befinna sig i lilla Kiruna med två medlemmar från ett band som var känt världens över.
Jag måste ha tänkt länge.
"Jorden anropar Ellen Sarah Felicia Svonni!" sa Louis och viftade händerna framför mitt ansikte. Jag skrattade litegrand.
"Vi är i alla fall framme om någon minut. Så du borde nog börja packa ihop dina saker" fortsatte Louis och gav mina utspridda saker en liten blick.
"Självklart, sir!" sa jag.
(FRAMME I KIRUNA, på flygplatsen); Louis perspektiv;
Jag och Harry var lite vilsna, hur man nu kunde vara vilsen på en liten flygplats som denna.
Ellen däremot visste exakt var vi skulle gå.
"KOM NU KILLAR!" ropade hon glatt framför oss. Ja, vi var lite efter henne.
Hon släppte sina väskor och kramade om en man och en tjej som var i Ellens ålder.
Eter ett tags kämpande fick jag och Harry med Ellens väskor, det var väldigt jobbigt att dra 5 väskor.
"Louis och Harry - detta är min kusin Tilde" sa hon och pekade på flickan, Ellen fortsatte "Och Louis - Harry du vet vem han är - detta är min pappa, Johan"

"Kul att äntligen träffas, Louis" sa Johan och sträkte fram sin hand. Jag skakade den och log.

"Så Tilde, du bor här uppe va?" frågade jag. Hon nickade. Ellen log och viskade i mitt öra.

"Hon är ett fan av 1D" Jag nickade till svars.

"Så, Ellen och Tilde, vill ni visa oss staden?" frågade Harry. Ellen och Tilde nickade ivrigt.

Den här resan kommer bli grym, tänkte jag och log mot Ellen.

---

Var är alla kommentarer? Känner mig inte alls motiverad till att skriva då jag inte har några kommentarer!