Kapitel 7, Ellens perspektiv;
Jag gick med Louis, Harry och Tilde runt i Kiruna.
"Tilde, vi måste visa killarna Raketskolan!" utbrast jag.
"Självklart!" svarade hon och vi började gå mot min och Tildes gamla skola.
"Ellie, var ska vi?" frågade Harry. Jag log mot honom.
"Ni ska få se vår gamla skola" sa jag.
.
Jag kände hur jag gapade när jag såg den stora skolan med de runda fönstren i orange och rött. Jag visste att den hade byggts om, men att den såg ut såhär hade jag ingen aning om.
"Gick ni här?" frågade Louis chockat. Jag och Tilde nickade.
"Fast då såg den inte ut så här. Den byggdes alldeles nyss om, jag visste inte att den såg ut såhär." svarade jag leendes.
"Den byggdes om till en större skola då en annan skola här i Kiruna brann upp. Eleverna från den skola som brann behövde någonstans att gå, och eftersom detta bara var en skola där det gick elever upp till årskurs 6 och det gick elever på den nerbrända skolan var elever upp till årskurs 9 så behövdes den byggas om rejält" sade Tilde.
"Minns du Karina? Våran gamla lärare?" sa jag och skrattade. 
"Omöjligt att inte glömma en lärare som hatade oss! Vi fick ju skäll så fort vi bara skrattade. Alla fick skratta utom vi. Orättvisa jävel" sa Tilde och skrattade.
"Jovisst. Hon skulle alltid fjäska för mamma och pappa. Kommer ihåg att jag en gång sa det och hon blev alldeles tyst."
Jag tänkte tillbaka på den dagen och skrattade högt.
"Ja Ellen är en väldigt duktig elev!" sa Karina och log stort. Jovisst.
"Det tror jag också min flicka är" sa pappa stolt. Jag suckade. Pinsamma föräldrar..
"Pappa! Jag är 13!" sa jag och såg på pappa.
"Ellen är faktiskt en av mina favoritelever. Jag vet att man inte ska favorisera med det har bara blivit så" sa Karina och skrattade.
"MEN FÖR I HELVETE, DIN JÄVEL. KAN DU SLUTA FJÄSKA FÖR MAMMA OCH PAPPA?! DU HATAR MIG OCH TILDE, ALLT DU GÖR ÄR ATT SKÄLLA PÅ OSS. VI FÅR INTE ENS SKRATTA! DU ÄR SÅ ORÄTTVIS. VAD FAN HAR JAG OCH TILDE GJORT DIG? VI HAR FÖRSÖKT FÅ DIG ATT GILLA OSS, MEN DET VERKAR VARA OMÖJLIGT. SJÄLVUPPTAGNA HÄXA." skrek jag åt Karina. Jag orkade inte höra på hennes fjäskeri.
"Lugna ner dig, Ellen! Vi vet att det inte är så!" sa Karina och log nervöst.
"NU ORKAR JAG INTE LÄNGRE. DU HATAR MIG OCH TILDE. DU GER ALDRIG BERÖM ÅT OSS, DU BARA HITTAR FEL PÅ OSS. VAD ÄR FELET PÅ DIG, HÄXA?" skrek jag rakt i örat på henne.
"VAD ÄR FELET PÅ DIG, DIN LAPPDJÄVEL..?" Hon började skrika men avbröt sig när hon såg pappas blick.
"Vad är det för fel att prata samiska, Karina? Är du avundsjuk för att du aldrig fick lära dig samiska av dina föräldrar? Jag vet att du hatar samer för att dina föräldrar aldrig ville lära dig samiska. De lärde dina bröder samiska, men inte dig. Varför? Jo, för att de trodde att du aldrig ville lära dig det. Du protesterade inte ens" sa pappa. Jag tittade förvånat på honom.
"Hur vet du allt det här?" frågade jag chockat.
"För att jag var bästa vän med hennes bror som var lika gammal som mig, Per-Anders" svarade pappa.
"Kom nu, Ellen. Vi ska hem. Du ska inte behöva ha Karina som lärare länge till, du börjar 7:an på Bolagsskolan efter sommarlovet som börjar om en vecka. En vecka får du stå ut med henne, hopppas det är okej" fortsatte pappa och vi gick ur klassrummet.
"Det var modigt av dig att skrika på henne, Ellen. Jag är stolt över dig" sa pappa och kramade om mig.
.
"ELLEN? HALLÅ?" frågade Harry och viftade med armarna framför mig. Jag skrattade.
"Ska vi börja gå hem igen?" frågade jag leendes. Tilde nickade, och Harry och Louis var inte sena med att också nicka.
"Kom då!" sa Tilde och vi började gå hem.

---

Ett dåligt och händeleselöst kapitel. Men som sagt, jag är sjuk. Det gör ont i halsen och huvudet, är svimfärdig och när jag hostar känns det som om jag blir knivhuggen i bröstet.
Men jag lovar att så fort jag blir frisk ska det komma en lång del, och en intressant del!
KRAM! :D