Stole my heart - what?

Louis perspektiv:

Jag var chockad. Riktigt chockad. "Men du har ju Danielle?"

"Jag vet. Det är problemet. Jag älskar Danielle, men..."

"Men du har fått känslor för April, jag fattar”

Han mumlade något för sig själv och tittade sedan ut ur hotellfönstret.

”Du måste prata med April, Liam.  Hon förtjänar att få veta. Danielle också.” sa jag

”Jag ska, men jag vet inte hur jag ska säga det.” svarade han.

”Jag önskar jag kunde hjälpa dig men det är du som har satt dig i trubbel inte jag. Sov på saken, man. Du kommer på något” sa jag och fortsatte. ”Men du måste åtminstone berätta för April, vi har konsert imorgon och jag vill inte att ni ska vara ovänner då. Det är faktiskt Aprils första konsert, och du vill väl inte att hon ska minnas den som ’en av dagarna då Liam inte pratade med mig’, eller hur?”

Han nickade men sa inget.

Jag tittade på klockan på mobilen. ”Det är nog bäst att vi lägger oss nu, vi ska ju upp tidigt”

”God natt Louis”

”God natt Liam. Ligg inte uppe hela natten för då kommer managementet skrika på dig tills du får tinnitus” sa jag och gick ut ur rummet. Jag gäspade. Vilken dag alltså…

 

Aprils perspektiv:

Jag log, slog på mikrofonen och började sjunga på The Times Of Our Lives. Den låten hade jag tillsammans med två låtskrivare skrivit och den skulle även finnas på mitt debutalbum.

 

Seems like were holding on forever

 I gotta let it go

 Times up you pushed me to surrender (tonight)

 Who knows whats happens now whatever

 Where ever the wind blows

 And I'm there as long as were together

 Alright...

 

Let's have the time of our lives!

 Like theres no one else around

 Just throw your hands up high

Even when they try to take us down

 Let's have the time of our lives

 Till the lights burn out

Let's laugh until we cry

 Life is only what you make it now

 Let's have the time of our lives!

 

Dreamers don't care if its right

I think im really into you

 Restless lets leave it all behind

 And Tonight

 

Crazy when you cross my mind

 Oh the trouble we could get into

 So what lets just give this a try

 Alright

 

Let's have the time of our lives!

 Like theres no one else around

 Just throw your hands up high

Even when they try to take us down

 We'll have the time of our lives

 Till the lights burn out

Let's laugh until we cry

 Life is only what you make it now

 Let's have the time of our lives!

 

Lookin back what are we waitin

 For?

Take the chance Nows all we got for sure!

 

Let's have the time of our lives!

 Like theres no one else around

 Just throw your hands up high

Even when they try to take us down

 We'll have the time of our lives

 Till the lights burn out

Let's laugh until we cry

 Life is only what you make it now

 Let's have the time of our lives

 

Jag gick glatt av scenen och gick in i min loge, där Paul stod. Han började gå igenom rutiner, vilket jag lyssnade på. Jag nickade åt honom för att visa att jag förstod.

Han blev avbryten av att Liam kom in i min loge.

”Hej Paul. Är det okej om jag pratar med April?” frågade han först Paul som nickade.

”Kan jag prata med dig?” frågade han sedan mig. Jag tittade först förvånat på honom, sedan gav jag honom ett litet leende och nickade. Liam började gå mot hans loge och jag gick efter honom.

Liam stängde dörren efter mig. ”Eh… Ja...”

”Vad ville du prata om?” frågade jag honom.

”Först av allt; förlåt för att jag ignorerade dig men jag hade så mycket att tänka på. För det andra; jag är verkligen ledsen för att du varit så ledsen, förlåt. Det är helt och hållet mitt fel, så hata mig om du vill.”

”Att du hade så mycket att tänka på är ingen ursäkt, Liam” muttrade jag.

”Jag vet April. Men anledningen till att jag egentligen ignorerade dig var för att jagärkäridig” mumlade han.

”Va?” frågade jag eftersom jag inte hörde det sista han sa.

 ”Jag är kär i dig” sa han lågt, men högt nog för att jag skulle höra.
Jag snubblade bakåt av chocken jag fått. Jag öppnade dörren och gick snabbt ifrån honom. Det var för mycket att ta in.

Jag flydde från problem, precis som vanligt.


Okej, kapitel 14! Förlåt för ett bildlöst kapitel, orkar inte leta bilder.

Måste säga att ni har blivit duktiga på att kommentera! Era kommentarer är verkligen guld värda, de gör min dag <3

!!!KOMMENTERA!!!

 


Kapitel 13 - Stole My Heart

Aprils perspektiv, 2 dagar senare:
 
"Allt kommer bli bra igen April, tro mig" viskade han tröstande i mitt öra.
"Han har inte pratat med mig på två dagar, Louis! 2 dagar!" snyftade jag mot Louis axel. 2 dagar hade gått sedan Jakes fest. 2 fucking(förlåt för ordvalet) dagar sedan Liam senast pratade med mig...
"Jag är säker på att han bara har någon sorts period, han kommer prata med dig snart, jag lovar" sa han lugnt.
"Men om han inte gör det?!"
"April... sluta tänk så. Du och Liam har varit bästa vänner för 19 år, dessutom vet du hur Liam är - han kan inte ignorera någon för evigt"
"Men ändå..." mumlade jag men Louis fortsatte och ignorerade vad jag sagt.
"Även om det är en svår period just nu så kommer det inte vara svårt för evigt, glöm inte det"
"Jag vet inte vad jag gjort för fel..." mumlade jag.
"Du har inte gjort något fel, det är Liam som gör fel i att ignorera en sådan underbar person som dig April"
Jag sa inget utan bara lät tårarna rinna nerför mina kinder. Och Louis lät mig gråta.Han förstod att jag behövde få gråta ut, så han viskade bara tröstande ord. Sådana ord som Liam egentligen borde ha viskat i mitt öra. För det var han, Liam James Payne, som var min allra bästa vän. Men Louis var också en av mina bästa vänner... Men jag ville ha Liam här. Jag ville inte att han skulle ignorera mig, jag ville att allt skulle vara normalt. Som det var innan vi for på den här touren. Det kanske var ett dåligt val av mig att vara förband på den här touren...
Jag kramade hårt om Louis och han kramade lika hårt om mig. Han var för underbar och snäll mot mig. Tidigare hade jag skrikit på honom, men han hade inte skrikit tillbaka. Hade jag varit honom och möt en bitch som mig skulle jag skrika tills orden inte längre kom ur munnen. Men Louis visste hur jag mådde, så han skulle aldrig ens tänka tanken på att skrika på mig, det hade han i alla fall sagt.
 
Tumblr_m7j393vcw11qjy7c0o1_500_large
 
Louis perspektiv:
Jag hörde snarkningar från April. Jag la henne sakta ner i hennes säng och bäddade om henne. Jag släckte lampan och smög ut. Jag gick snabbt till rum 7005 och knackade på dörren.
En trött Liam öppnade dörren. "Vad?"
"Vi behöver prata" sa jag och gick in i hans rum. Det var en enda röra, helt ärligt.
"Jag ville prata om April, Liam. Du vet April? Hon som en gång var din bästa vän?"
"Hon är min bästa vän, Louis" svarade han lågt.
Jag fnyste. "Som du behandlar henne så verkar du ju inte vilja vänner alls"
"Jag var där, Liam. Jag var där när hon mådde dåligt. Jag tröstade henne. Jag fanns där, till skillnad från dig"
"Du har ingen jävla aning!" vrålade Liam. Jag backade bak ett steg och tittade på Liam.
"Vet du vad, Liam? Jag känner inte igen dig" sa jag ilsket och fortsatte. "Den Liam jag kände var alltid där för April, oavsett vad det gällde. Den Liam jag kände skulle aldrig någonsin ignorera sin bästa vän sedan 19 år tillbaka. Jag trodde du skulle vara där när hon behövde dig. Jag trodde du skulle finnas där. Men jag antar att jag hade fel".
"Men jag vill.. det bara..." började han men avbröt sig och tittade bort.
"Vad, Liam? Vad?" frågade jag. Han vände blicken mot mig och jag kunde se att hans ögon var fyllda av tårar. Det var då jag hörde honom tyst mumla de ord jag aldrig trott jag skulle få höra. Aldrig någonsin.
"Jag tror jag är kär i April..."

RSS 2.0