One Direction World -

Chapter 1 ~ Stole My heart

Jag suckade över att det regnade och klev av planet. Jag befann mig i London för att träffa min bästa vän. Efter 1 år utan ha träffats så kände jag mig överlycklig.
Jag tänkte tillbaka till den dag då allt hände.

Jag såg Liam komma med ett stort leende.
”GRATTIS!” utbrast jag och hoppade på honom.
”Tack, April” sa han och log ännu större.
”Liam, sluta le så där. Det är fånigt” viskade jag i hans öra. Han flinade.
”Kom, du ska få träffa de killar som är i bandet” sa han och jag visste hur glad han var över detta.
”Okej” sa jag kort och gick efter honom.

Vi gick in i ett rum. Fyra killar stod framför mig och skrattade med varandra.
”Killar, detta är April” presenterade Liam mig. Jag log som hälsning.
”Hej April, jag är Niall” sa den blonda med en väldigt gullig irländsk brytning och ögonen var så blåa att man kunde drunkna i dem. Ärligt talat.
”Jag är Harry” sa killen med lockigt hår och smaragdgröna ögon.
”Jag är Louis” sa killen som verkade äldst.
”Och jag är Zayn” sa killen som hade ett utseende som en kille skulle döda för. Eller det hade jag gjort om jag var kille, haha.
”Trevligt att träffas killar!” sa jag artigt. Killarna log.
”Detsamma, April” sa Niall. Man kunde ju inget annat än att älska hans brytning.
”Bara en fråga, April, är du möjligtvis född i april månad?” frågade Harry. Jag skrattade och nickade.
”Mina föräldrar döpte mig och min lillasyster efter de månader vi föddes i. Hon heter September Rose” sa jag.
Sedan flöt allting på. Vi pratade om allt möjligt och skrattade åt dåliga skämt.

Liam ursäktade sig och drog med mig ut.
”Vad tyckte du om killarna?” frågade Liam och såg på mig med en ljug-inte-för-mig-blick.
”De verkade vara jätte trevliga och roliga.” svarade jag med ett leende. Jag hörde hur Liam pustade ut och skrattade.
”Du trodde jag inte skulle gilla dem, va?” frågade jag. Liam ryckte på axlarna.

22 juli 2010. Den dagen då One Direction blev ett band. Det var två år sedan nu och de hade ett fullspäckat schema framöver.

Liam och jag hade inte träffats på 1 år. Jag saknade honom enormt. Min bästa vän som nu var med i ett känt pojkband. Jag var otroligt stolt över honom, men ändå så var jag glad över att han och killarna lyckats så bra.

Jag blev avbruten i mina tankar av att min mobil ringde.
Harry stod det på iPhonens skärm.
”Hej Harold” svarade jag med ett litet leende.
”Hej April. Jag väntar utanför, i bilen.” svarade han.
”Okej. Åker vi och överraskar Liam direkt?” frågade jag. Ja, vi skulle överraska honom. Han hade inte en blekaste aning om att jag skulle bo hos dem ett tag framöver.
”Japp. Men kom ut nu” sa han.
”Jag kommer. Vi ses” svarade jag och la på.

Jag drog på luvan och gick ut i regnet.
Jag log när två händer sattes framför mina ögon.
”Hej Harry” sa jag och skrattade.
”Välkommen till London” sa han och tog bort händerna.
Vi hjälptes åt att få in mina två resväskor in i bilen.

Jag gick snabbt in på Twitter och skrev.

April Wood @AprilWood
Kan inte vänta på att få se dig. Vi ses snart. Xx

Sådär ja! Första kapitlet av nya novellen.
Vad tycker ni? Vem av killarna tycker ni novellen ska handla om?

Kommentera!

2012-05-17 @ 20:27:00 Permalink Stole my heart Kommentarer (4) Trackbacks ()

Handling - Stole my heart

Tänkte att ni ville ha handlingen om Stole my heart, så här är den! :)

19-åriga April Wood har tillsammans med sin bästa väns bandmedlemmar bestämt att hon ska överraska sin bästa vän i London. Hennes bästa vän är ingen mindre än Liam Payne, medlem i One Direction.
De har känt varandra sedan de tog sina första steg. De båda saknar varandra enormt. Det är väldigt jobbigt för båda två att vara så långt ifrån varandra. Innan One Direction skapades var de alltid med varandra, och bodde 5 minuter ifrån varandra.

Det har nu gått 1 år sedan Liam och April sist träffades. Liam har ingen aning om att April ska komma, vilket hon och resten av killarna i One Direction planerat i månader.
April Wood reser till London, där hon ska stanna ett tag framöver. Men vad hon inte visste var att hon skulle få gå igenom sorg, kärlek och en massa drama. Detta är Stole my heart.

2012-05-17 @ 20:26:08 Permalink Stole my heart Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ny novell!

Har bestämt mig för att lägga ner 'Another World' och börja om på nytt med en ny novell. Första delen kommer upp så fort internet vill samarbeta med mig(är inne på mobilen nu) Bara en fråga, vem vill ni att den ska handla om?

Kram! :)
/Ebba

2012-05-17 @ 19:51:22 Permalink Annat Kommentarer (2) Trackbacks ()

Kapitel 7 ~ Another World

Kapitel 7, Ellens perspektiv;
Jag gick med Louis, Harry och Tilde runt i Kiruna.
"Tilde, vi måste visa killarna Raketskolan!" utbrast jag.
"Självklart!" svarade hon och vi började gå mot min och Tildes gamla skola.
"Ellie, var ska vi?" frågade Harry. Jag log mot honom.
"Ni ska få se vår gamla skola" sa jag.
.
Jag kände hur jag gapade när jag såg den stora skolan med de runda fönstren i orange och rött. Jag visste att den hade byggts om, men att den såg ut såhär hade jag ingen aning om.
"Gick ni här?" frågade Louis chockat. Jag och Tilde nickade.
"Fast då såg den inte ut så här. Den byggdes alldeles nyss om, jag visste inte att den såg ut såhär." svarade jag leendes.
"Den byggdes om till en större skola då en annan skola här i Kiruna brann upp. Eleverna från den skola som brann behövde någonstans att gå, och eftersom detta bara var en skola där det gick elever upp till årskurs 6 och det gick elever på den nerbrända skolan var elever upp till årskurs 9 så behövdes den byggas om rejält" sade Tilde.
"Minns du Karina? Våran gamla lärare?" sa jag och skrattade.
"Omöjligt att inte glömma en lärare som hatade oss! Vi fick ju skäll så fort vi bara skrattade. Alla fick skratta utom vi. Orättvisa jävel" sa Tilde och skrattade.
"Jovisst. Hon skulle alltid fjäska för mamma och pappa. Kommer ihåg att jag en gång sa det och hon blev alldeles tyst."
Jag tänkte tillbaka på den dagen och skrattade högt.
"Ja Ellen är en väldigt duktig elev!" sa Karina och log stort. Jovisst.
"Det tror jag också min flicka är" sa pappa stolt. Jag suckade. Pinsamma föräldrar..
"Pappa! Jag är 13!" sa jag och såg på pappa.
"Ellen är faktiskt en av mina favoritelever. Jag vet att man inte ska favorisera med det har bara blivit så" sa Karina och skrattade.
"MEN FÖR I HELVETE, DIN JÄVEL. KAN DU SLUTA FJÄSKA FÖR MAMMA OCH PAPPA?! DU HATAR MIG OCH TILDE, ALLT DU GÖR ÄR ATT SKÄLLA PÅ OSS. VI FÅR INTE ENS SKRATTA! DU ÄR SÅ ORÄTTVIS. VAD FAN HAR JAG OCH TILDE GJORT DIG? VI HAR FÖRSÖKT FÅ DIG ATT GILLA OSS, MEN DET VERKAR VARA OMÖJLIGT. SJÄLVUPPTAGNA HÄXA." skrek jag åt Karina. Jag orkade inte höra på hennes fjäskeri.
"Lugna ner dig, Ellen! Vi vet att det inte är så!" sa Karina och log nervöst.
"NU ORKAR JAG INTE LÄNGRE. DU HATAR MIG OCH TILDE. DU GER ALDRIG BERÖM ÅT OSS, DU BARA HITTAR FEL PÅ OSS. VAD ÄR FELET PÅ DIG, HÄXA?" skrek jag rakt i örat på henne.
"VAD ÄR FELET PÅ DIG, DIN LAPPDJÄVEL..?" Hon började skrika men avbröt sig när hon såg pappas blick.
"Vad är det för fel att prata samiska, Karina? Är du avundsjuk för att du aldrig fick lära dig samiska av dina föräldrar? Jag vet att du hatar samer för att dina föräldrar aldrig ville lära dig samiska. De lärde dina bröder samiska, men inte dig. Varför? Jo, för att de trodde att du aldrig ville lära dig det. Du protesterade inte ens" sa pappa. Jag tittade förvånat på honom.
"Hur vet du allt det här?" frågade jag chockat.
"För att jag var bästa vän med hennes bror som var lika gammal som mig, Per-Anders" svarade pappa.
"Kom nu, Ellen. Vi ska hem. Du ska inte behöva ha Karina som lärare länge till, du börjar 7:an på Bolagsskolan efter sommarlovet som börjar om en vecka. En vecka får du stå ut med henne, hopppas det är okej" fortsatte pappa och vi gick ur klassrummet.
"Det var modigt av dig att skrika på henne, Ellen. Jag är stolt över dig" sa pappa och kramade om mig.
.
"ELLEN? HALLÅ?" frågade Harry och viftade med armarna framför mig. Jag skrattade.
"Ska vi börja gå hem igen?" frågade jag leendes. Tilde nickade, och Harry och Louis var inte sena med att också nicka.
"Kom då!" sa Tilde och vi började gå hem.

Ett dåligt och händeleselöst kapitel. Men som sagt, jag är sjuk. Det gör ont i halsen och huvudet, är svimfärdig och när jag hostar känns det som om jag blir knivhuggen i bröstet.
Men jag lovar att så fort jag blir frisk ska det komma en lång del, och en intressant del!
KRAM! :D

2012-05-11 @ 22:59:46 Permalink Another World(avslutad) Kommentarer (1) Trackbacks ()

Svar på kommentar

Hej där!
Okej, nu är jag sämst på att ge svar, men jag får väl försöka..
Jag blir verkligen inte arg, jag älskar kritik. ;)
Alltså det här med att skriva om kärlek har aldrig varit något för mig. Har alltid haft svårt för det. Men jag är bara 12 år och går i femte klass så jag lär blir bättre ju äldre jag blir, så jag har själv haft aningar om att jag går för fort fram.
Ska tänka på att inte gå så fort fram.
Tack för kritiken och kommentaren. :)

Så vill jag också säga att jag är sjuk och orkar verkligen inte skriva ett kapitel just nu. Så kapitel 7 kommer när jag är frisk.
KRAM! :D

2012-05-09 @ 22:05:23 Permalink Svar på kommentar(er) Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kapitel 6 ~ Another World

Kapitel 6(Dagen efter);

Jag och Liam hade pratat på kvällen, eller ja smsat. Vi hade bestämt oss för att gå vidare, glömma allt och bara sikta på framtiden. Det kändes riktigt bra att allt var löst nu.

"VI KOMMER SAKNA ER SÅ!" utbrast Zayn, Liam och Niall samtidigt när vi stod på flygplatsen i London. Jag log stort. De var alla som mina bröder, de bröder jag aldrig fått men ändå har.
"Men se det positivt, ni kommer om några dagar!" sa jag och kände att ögonen tårades.

"Men lilla Ellen.. Gråt inte!" sa Zayn och kramade om mig.

"Men jag kan inte låta bli.. Ni är som mina bröder och jag kommer sakna er sjukt mycket. Ni betyder otroligt mycket för mig" sa jag och försökte le, vilket inte gick så bra.

"GRUPPKRAM!" utbrast Louis. Vi kramade om varandra och tårarna forsade på mina kinder.

Jag hörde en kamerablixt och suckade.

En sista kram blev det och vi gick därifrån. Vi alla grät.

"Jag kommer sakna dem så" sa jag och såg på Harry och Louis som nickade instämmande.

Jag ´ringde snabbt pappa, han hade valt att ta ett plan ´tidigare.
´
Jag surfade in på Twitter.

Mina mentions var fulla.. På grund av bilden från flygplatsen.

Saker som "Vem fan tror hon är?! Visst hon är Harrys kusin, men vafan hon kan inte ta våra grabbar sådär!", "BITCH!" och "Låt våra killar vara". Men det fanns även snälla saker som; "Hon är så söt. Hon förtjänar att få umgås med killarna", "Så vacker!" och "Gör hon killarna lyckliga så är jag lycklig". Jag suckade. Hat borde jag bli van vid nu..

Men ändå så kände jag en tår falla nerför kinden. Louis märkte det.

"Vad är det, Ellie?" frågade han försiktigt och pussade mig på pannan.

"Ingeting alls, Lou" sa jag men märkte själv hur dålig jag ljög.

"Ljug inte, vad är det?" frågade han och tittade ner på iPaden. Jag såg ilskan koka på honom.

"Kan jag få låna den där?" frågade han så snällt han kunde just nu. Jag nickade.

Jag såg han logga in på sin användare.

Sedan orkade jag inte titta mer. Jag lutade mig mot han axel.

Sakta somnade jag.

Jag vaknade av att någon skakade om mig. Louis log mot mig.

"Kom nu, sötnos, vi är om en timme framme. Vill du ha något att äta?" frågade Louis. Jag skakade på huvudet. Jag var inte alls hungrig.

"Får jag fortsätta sova nu?" frågade jag sömnigt. Jag hörde Harry skratta. Louis nickade.
Jag försökte i säkert 40 minuter att somna, men det gick inte alls.
Jag tittade ut från fönstret. Jag tänkte på hur det skulle kännas att befinna sig i lilla Kiruna med två medlemmar från ett band som var känt världens över.
Jag måste ha tänkt länge.
"Jorden anropar Ellen Sarah Felicia Svonni!" sa Louis och viftade händerna framför mitt ansikte. Jag skrattade litegrand.
"Vi är i alla fall framme om någon minut. Så du borde nog börja packa ihop dina saker" fortsatte Louis och gav mina utspridda saker en liten blick.
"Självklart, sir!" sa jag.
(FRAMME I KIRUNA, på flygplatsen); Louis perspektiv;
Jag och Harry var lite vilsna, hur man nu kunde vara vilsen på en liten flygplats som denna.
Ellen däremot visste exakt var vi skulle gå.
"KOM NU KILLAR!" ropade hon glatt framför oss. Ja, vi var lite efter henne.
Hon släppte sina väskor och kramade om en man och en tjej som var i Ellens ålder.
Eter ett tags kämpande fick jag och Harry med Ellens väskor, det var väldigt jobbigt att dra 5 väskor.
"Louis och Harry - detta är min kusin Tilde" sa hon och pekade på flickan, Ellen fortsatte "Och Louis - Harry du vet vem han är - detta är min pappa, Johan"

"Kul att äntligen träffas, Louis" sa Johan och sträkte fram sin hand. Jag skakade den och log.

"Så Tilde, du bor här uppe va?" frågade jag. Hon nickade. Ellen log och viskade i mitt öra.

"Hon är ett fan av 1D" Jag nickade till svars.

"Så, Ellen och Tilde, vill ni visa oss staden?" frågade Harry. Ellen och Tilde nickade ivrigt.

Den här resan kommer bli grym, tänkte jag och log mot Ellen.

Var är alla kommentarer? Känner mig inte alls motiverad till att skriva då jag inte har några kommentarer!

I alla fall, här är ännu ett nytt kapitel.

/Ebba

2012-05-03 @ 19:43:18 Permalink Another World(avslutad) Kommentarer (5) Trackbacks ()

Kapitel 5 ~ Another World

Kapitel 5(Ellens perspektiv);

Jag vaknade av att någon hoppade på mig. Jag satte mig upp och såg Louis och Harry stå där.

"Vad vill ni?" mumlade jag trött och kliade mig i ögonen. Harry flinade.

"Upp med dig, klockan är snart 13:00 och vi har redan hunnit äta både frukost OCH lunch" sade Louis glatt och kysste mig. Min kära kusin gjorde kräkljud och gick ur sovrummet.

Jag tog fram ett par knallblåa byxor och ett vitt pösigt linne. Jag klädde på mig och gick hand i hand med Louis ner för trappan och till köket.

Killarna - förutom Liam då - satt vid bordet och spelade kort.

"Var är mamma, Anne och Robin?" frågade jag trött.

"Elizabeth skulle handla något, sedan skulle de åka någonstans. Vart minns jag inte" sa Harry och log. Jag skrattade.

"Typiskt dig att glömma det, Harold" sa jag retsamt. Harry blängde på mig och tog fram sin mobil. Jag kände att jag fick ett sms. Självklart så skulle Harry smsa mig om Liam. Själv ville jag bara att Liam skulle bli den Liam som jag mötte när jag kom hit. Den Liam som inte undvikte oss. Jag kände skuld för att Liam inte var här, det var mitt fel.

"Var är Liam?" frågade jag Niall. Han mumlade att han sover. Jag nickade, jag Louis en snabb kyss och gick upp till Liam.

Jag knackade på rummet. Liam såg på mig med sorgsna ögon.

"Liam, vi måste prata. Nu" sa jag bestämt och steg in i det stökiga rummet utan ett svar.

"Jag vet att något är fel. Du underviker mig och Louis sedan vi kom in i vardagsrummet tillsammans igår. Varför, Liam? Varför?" frågade jag och kände att tårarna brände bakom ögonlocken.

"Förstår du inte, Ellen?!" utbrast Liam. Jag skakade på huvudet.

"Jag har känslor för dig. Sådana känslor som du har för Louis och han har för dig. Jag är kär i dig" sa han tyst. Jag spärrade upp ögonen vid 'Jag är kär i dig'.

"Liam.. Jag älskar dig, du är som min bror. Och jag kommer alltid älska dig som en bror. Det är Louis jag är kär i, inte dig..." sa jag och innan jag visste ordet av hade han lutat sig fram och kysst mig.

"SNÄLLA LIAM. DU VET ATT JAG INTE GILLAR DIG PÅ DET SÄTTET" utbrast jag argt och stegade ut ur rummet med tårarna rinnandes.

Jag tog mina röda Converse, gick ur huset utan att bry mig om att alla ropade efter mig. Allt var fullständigt kaos nu.

Jag lutade mig mot det stora trädet. Jag mindes att jag brukade sitta här när jag behövde tänka, när jag befann mig i Holmes Chapel.

Jag hade kommit hit för att kunna tänka. Visst hade jag tänkt mycket, men de senaste dagarna hade jag tänkt på det som hänt. Triangeldrama var bara förnamnet..

Liams perspektiv:

Varför kysste jag henne?

"Det är Louis flickvän, låt henne vara." sa en röst inuti mitt huvudet. En röst jag visste sade det som var rätt. Men allt var komplicerat just nu.. Jag var kär i en av mina bästa vänners flickvän, kysst henne hade jag också gjort. Allt var fel. Inget stod rätt till, i alla fall inte med mig och mina känslor.

Ellens perspektiv;

Jag snyftade till. Allt hade varit underbart tills Louis berättade om sina känslor för mig. Visst, jag hade känslor för honom med. Men Liam, ja.. Liam förstörde det perfekta.

"Så det är här du sitter" viskade en röst. Jag hoppade till och vände mig om och såg Harry. Jag nickade.

"Hur visste du att jag var här?" frågade jag med en ostadig röst. Min kusin log ett litet leende.

"Jag mindes att du brukade vara här som yngre. Jag tänkte att du kanske var här efter allt som hänt. Och jag hade rätt." sa Harry och satte sig bredvid mig.

"Varför? Varför måste Liam gilla mig?" grät jag fram.

"Såja, såja, Ellen" viskade Harry tröstande och kramade om mig. Jag försökte sluta gråta, oturligt nog märkte Harry det.
"Du kan gråta inför mig, Ellie. Ibland känns det bättre att bara.. gråta helt enkelt" sade Harry och log ett litet leende. Jag nickade.

Jag hörde min mobil ringa, 'On my mind' av Cody Simpson började spelas. Jag tittade på skärmen. Pappa.

Jag gav Harry en blick, tog tre djupa andetag och svarade.

"Bures!" sa jag och försökte låta glad.
"Hej min lilla prinsessa. Och du behöver inte försöka låta glad, jag vet att du mår sjukt dålig..." jag avbröt min kära pappa.

"Va? Vem har berättat?!" sa jag förvånat, pappa skrattade ett nervöst skratt.

"Harry.." sa han. Jag gav en blick mot Harry, han bara log.

"I alla fall så ringde jag din mor, som sa att du behövde en paus från allt. Så ja.. Om du vill kan vi åka till Kiruna, redan imorgon" sa pappa och jag kunde höra att han log.

"Till Kiruna?! Imorgon?! Men får jag ta med mig Harry och Louis? Om dem vill? De har ju trots allt ledigt och så.." sa jag och tittade mot Harry som inte förstod vad vi pratade om, då vi pratade på samiska.

"Javisst kan dem det!" utbrast pappa glatt, han hade alltid sett Harry som hans egna son.

"Vänta, jag ska fråga Harold nu!" sa jag och tittade mot Harry.

"Harry, jag ska till Kiruna om några dagar.." sa jag och tittade ut mot skogen.
"Men men.. Jag och Louis kommer sakna dig!" utbrast Harry. Jag flinade lite.

"Därför - om ni vill - får ni följa med oss. Men jag varnar dig, du har ingen aning om vad jag kan plåga er med!" sa jag och flinade hånfullt.

"Jajajaja, jag ska ringa Paul så får vi se. Okej?" svarade Harry. Jag nickade och sa till pappa att jag ringer honom senare.

Jag gick in i huset. Harry gick tät bakom mig.

"Louis?" ropade jag.

"HÄR INNE!" ropade, eller ja, skrek Louis i vardagsrummet. Jag flinade lite.

Jag gick in i vardagsrummet och fann honom titta någon film på TV med Zayn.

"Vart är Niall?" frågade jag.

"Var tror du?" frågade Louis kaxigt.

"Ehm.." sa jag och tänkte.

"Köket, dah" sa Louis. Jag nickade.

"Varför tänkte jag inte på det?" frågade jag mig själv mumlandes.

"Du är nog den enda som kan veta det" sa Harry. Jag skrattade tyst och sa att jag skulle gå in i köket.

"Niall? Kan du göra en macka åt mig?" frågade jag när jag såg Nialls macka. Han nickade.

"Såg den god ut?" frågade han och log ett gulligt leende.

"JA!" sade jag högt. Han log ett leende igen, men denna gång var det ett stolt leende.

"Här har du!" sa han och gav mig en macka. Jag tog en tugga och njöt av kycklingsmaken. Jag hörde ett klick och Niall hade fotograferat mig.

"NIALL!" sa jag förvånat.

"JA, ELLEN?" sa han i en lika hög ton som mig.

"Fotade du mig medans jag åt en macka?" sa jag och såg på honom.

"Kanske.." sa han medan jag hörde skratt i vardagsrummet.

Jag gick in i vardagsrummet.
"Vad händer här?" frågade jag. Louis skrattade och visade sin mobil för mig. En bild på mig som åt Nialls kycklingmacka.

"Jag tänker vara snäll.. Jag tänker låta det vara. Det är bara en bild på mig och en macka" sa jag helt lugnt.

"Sa Ellen Sarah Felicia Svonni det precis?" frågade Harry med stora ögon. Jag nickade.

"Det gjorde jag" sa jag. Det dröjde inte länge innan killarna brast ut i skratt, jag var inte sen efter.

Harry gick ut i hallen och ringde Paul.

Efter cirka 15 minuter kom han ut.

"VI SKA TILL KIRUNA, LOUIS OCH ELLIE!" sa Harry och gjorde någon konstig dans.

"VA?" sa Louis förvånat.

"VI SKA TILL KIRUNA, LOUEEEH!" sa Harry och ett leende spreds på hans läppar.

"WIHOOOO!" utbrast jag glatt. Jag ringde direkt pappa.

.
"Pappa, Louis och Harry följer med till Kiruna!" nästan skrek jag i mobilen. Pappa skrattade.

"Lugna ner dig, du gör mig döv, Ellen!" sa han och jag log stort.

"Vi hörs imorgon. Kram!" sa han och la på.

Jag gick in på Twitter och skrev;

Fjällen imorgon. Känns underbart att få vara däruppe igen. xx

Detta kapitel skulle komma igår, men internetet började krångla.. Så ja.. Dessutom får ni bli utan bilder i detta kaptiel!

Och ja, jag bestämde mig för att ha kvar den här novellen. Jag skriver klart den, och sedan börjar jag på en ny.

/Ebba

2012-05-02 @ 17:06:06 Permalink Another World(avslutad) Kommentarer (0) Trackbacks ()