Kapitel 9 - Stole my heart
"YOU TURNED AROUND AND YOU STOLE MY HEART" vaknade jag till. Jag blängde på dörren. Jag hade verkligen inte velat ha dessa killar som grannar. Jag tittade på mobilen 11:15.
Jag klev upp och var glad över att jag valt att duscha innan jag gick och la mig igår. Jag borstade tänderna, sminkade mig lätt och började borsta igenom mitt hår. Jag drog sedan på mig rena underkläder och drog på mig ett par svarta shorts, ett turkost linne och svarta klackskor. Jag tog min mobil som låg på det träfärgade sängbordet.
Killarna var redan färdiga när jag kom ut och de hade gjort mackor åt mig.
"Tack för mackorna" mumlade när jag ätit upp dem. De var himmelskt goda.
"Förresten tack för att ni väckte mig på ett så trevligt sätt" sa jag ironiskt och tog ett glas apelsinjuice.
Precis plingade de till i Liams telefon. "Paul är utanför"
Jag försökte springa i mina höga klackskor till mitt rum och hämtade min gitarr, vilket inte gick så bra men jag kom till bilen utan något sår som blödde.
"Vi är framme" log Paul. Jag nickade och besvarade leendet. Jag klev ut ur bilen.
"Eh, jag har ingen aning om vart jag ska... Kan någon visa mig?" frågade jag. Harry och Liam sa att de gärna visade mig. Jag nickade och mimade ett tack.
"Hit ska du, April" log Liam.
"Antar att vi ses senare då" sa han och Harry i kör.
Jag nickade och gick in i studion. Simon och Steven satt och pratade.
"Välkommen April" hälsade Steven.
"Hej Steven och Simon" hälsade jag.
"Så, ska vi sätta igång?" frågade Simon. Jag log och nickade.
"Så, vill du skriva låtar själv till ditt album?"
"Det vill jag gärna. Jag kom på början till en ny låt igår kväll"
"Får vi höra?" frågade Steven. Jag nickade och tog fram gitarren.
Here we are now
Everything is about to change
We face tomorrow as we say goodbye to yesterday
A chapter ending but the stories only just begun
A page is turning for everyone
Everything is about to change
We face tomorrow as we say goodbye to yesterday
A chapter ending but the stories only just begun
A page is turning for everyone
"Det där var väldgt bra. Har du med texterna till dina andra självskrivna låtar?" undrade Simon. Jag tog fram texterna och räckte dem till Simon.
"De ser bra" sa han efter ett tag. Jag pustade tyst ut.
"Du kan bli både en riktigt bra sångerska och en bra låtskrivare! Varför har du gömt dig ifrån oss?" skrattade Steven.
Jag ryckte på axlarna "Jag skulle faktiskt söka till X Factor 2009, men jag kände att jag inte var redo.. Men nu är jag mer redo än någonsin"
"Låter bra. Nu sätter vi igång med att skriva låtar så du har lite låtar att sjunga"
Jag kände mig riktigt lycklig när jag gick på stan. Jag hade slutat en timme tidigare än killarna, och gick nu på stan i jakt efter en ny resväska. Jag gick in i en butik där de sålde bikinisar, jag blev praktiskt taget förälskad i hela butiken. Med mig därifrån fick jag tre bikinisar. Butiken bredvid sålde skor, självklart kunde jag inte låta bli att gå in där. Dessutom så var jag i behov av ett par vita pumps, så jag hade ju en anledning att gå in där.
"Är du April Wood?" hörde jag en liten flicka i kanske 8-årsåldern fråga.
"Ja, jag är April Wood. Vill du ha en autograf och ta en bild sötnos?" frågade jag vänligt. Hon nickade glatt.
"Vad är det namn då?" frågade jag. Hon mumlade 'Livia'.
"Du har ett vacket namn, Livia. Här har du autografen" sa jag och räckte den åt henne. Jag böjde mig ner och Livias mamma knäppte en bild.
"Tack så mycket, April. Livia är ett stort fan av både dig och One Direction" log mamman mot mig.
"Ingen orsak" skrattade jag och kramade om Livia innan jag sa ett hejdå och betalade för pumpsen.
Jag gick en bit och kom fram till Forever 21, där inne köpte jag två par shorts och tre klänningar.
Efter att ha yrat runt på Londons gator i drygt en halvtimme hittade jag en butik där de sålde resväskor. Jag gick in i butiken och fastnade direkt med blicken på en alldeles skrikrosa resväska. Direkt köpte jag den och gick nöjt ur butiken. Min mobil började ringa. Jag försökte ta upp den men med en satans smäll slog den i backen.
Jag tog upp den vita iPhonen som nu hade sprickor över hela sig. Jahapp... Då var det bara att köpa en ny.
Jag försökte svara, vilket till slut gick. "April Wood"
"Hej April.. Varför hörs du så dåligt?" frågade Liam.
"Jag tappade mobilen i marken så den är halvsönder. Vad ville du?" svarade jag. Han skrattade.
"Typiskt dig. Vi har slutat. Ska vi mötas vid Starbucks så följer vi med och köper en ny telefon åt dig?"
"Okej. Jag går till Starbucks då. Vi hörs" sa jag och la på. Jag tittade ner på mobilen igen. Hur klantig får man vara?! Jag borde ha döpts till April Klantskalle Wood och inte April Josephine Wood...
Jag gick mot Starbucks med resväskan efter mig och mobilen i fickan.
Jag log mot killarna som stod utanför Starbucks. De skrattade åt mig.
"Får jag se på din mobil?" flinade Harry. Jag suckade och räckte den åt honom.
"Hur lyckas du egentligen?"
"Heter man April Wood lyckas man med allt tydligen..." mumlade jag.
"Helt sant. Blir det en iPhone igen?" frågade Niall.
Jag nickade. "En svart iPhone blir det"
"Ni får visa vägen till någon butik där de säljer iPhones, jag går bara vilse" sa jag och skrattade.
"Faktiskt så behöver vi inte gå så långt, bara runt hörnet finns en butik där de säljer iPhones" log Zayn. Vi rundade hörnet och steg in i butiken.
"Vad kan jag hjälpa dig med?" frågade en kille med svart hår i 30-årsåldern.
"Jag..." började jag men Harry avbröt mig.
"En svart iPhone 4S med 64gb minne tack"
Jag blängde på Harry som betalade den och gav den åt mig. "Du hade inte behövt betala"
"Men nu gjorde jag det i alla fall"
"Du är omöjlig"
"Nej, jag vill bara betala"
"Jaja, kan vi åka hem så jag får äta? Jag kan laga kyckling..." log jag.
"Gärna. Jag är vrålhungrig" svarade Niall.
"Som vanligt då, Niall" skrattade Louis och Zayn. Vi resten skrattade också.
Kapitel 8 - Stole my heart
Föregående kapitel:
Jag rusade upp för trappan. Killarna var tätt efter.
"Okej, vad ville Paul?" frågade jag nyfiket.
De tittade på varandra.
"Han sa att om du ville..."
"Han sa att om du ville så får du vara förband på vår turne" log de mot mig. Jag satte handen för munnen.
"Herregud..." mumlade jag och var tvungen att sätta mig ner.
"Så vad säger du om att vara förband åt oss? Du har ju färdigskrivna låtar som du mer än gärna får sjunga. Simon sa att det är helt okej, det blir ditt lilla genombrott. Dessutom skulle du tydligen ändå till någon studio i USA och skriva låtar där" log Liam.
"Tack så mycket, ni ä bäst. Helt ärligt..." sa jag och kramade om killarna hårt. "Jag älskar er så mycket"
"Och vi älskar dig syrran"
"Men om ni skojar så sticker jag hem till Wolverhampton direkt" hotade jag. Killarna skrattade åt mig.
"Vi skojar inte. Men ring Simon, han ville tydligen att du skulle ringa" svarade Harry. Jag nickade och ursäktade mig.
"Simon Cowell" svarade han.
"Hej Simon, det är April" sa jag leendes.
"Så killarna har berättat för dig?" frågade han.
"Japp...Harry sa att jag skulle ringa dig, vad ville du prata om, Mr. Cowell?" undrade jag nyfiket.
"Japp...Harry sa att jag skulle ringa dig, vad ville du prata om, Mr. Cowell?" undrade jag nyfiket.
"Du ska till studion imorgon, vi ska börja skriva låtar. Killarna ska dit samtidigt, så du kan åka med dem" svarade han.
Jag log. "Okej. Vilken tid?"
"Var här 12:20 bara och ta med dig din gitarr" skrattade Simon.
"Har killarna berättat om att jag är väldigt dålig på att passa tider och att jag gillar att sova?" frågade jag förvånat.
"De har berättat en hel del om dig faktiskt"
Jag slog mig för pannan. "Dem där killarna... Men 12:20 imorgon alltså?"
"Ja, var här då. Vi ses April" svarade han och la på.
Jag gick med ett leende in till vardagsrummet. "Hur mycket om mig har ni berättat för Simon?"
"Inget alls" hörde jag Niall säga oskyldigt.
Jag skakade på huvudet. "För den här gången kommer ni undan. Jag ska förresten till studion samtidigt som er så jag åker med er"
"Okej..." började Harry men avbröts av att min mobil började ringa. Trace stod på skärmen, jag suckade och ursäktade mig och sprang till min rum.
"Hej pappa" log jag. Jag saknade pappa otroligt mycket. Jag hade alltid varit pappas flicka, och det kommer jag alltid vara.
"Hej April" hörde jag honom svara.
"Vad ville du?" frågade jag.
"Ville bara höra hur min äldsta dotter har det" svarade han.
Jag skrattade. "Jag har det grymt bra, pappa. Vet du vad förresten? Jag ska vara förband åt killarna"
"Grattis eller något då, lilltjejen" sa pappa och jag log när jag hörde en viss stolthet i rösten.
"Jag fyller 20 nästa år, pappa. Jag är vuxen... Men tack så mycket" sa jag och fortsatte "Hur mår mamma, Destiny, Braison, Trace och September?" Har jag glömt att nämna att jag har 4 syskon? Destiny Hope, Braison Chance, September Rose och Trace heter dem. Destiny Hope är 12, Braison Chance är 16 år, September Rose är 18 och Trace är 22 år.
"De mår alla bra. Fast Trace har jag inte hört av sedan du for till London.. Han har väl fullt upp i USA" svarade pappa. Trace har bott i USA sedan han var 19, och vi träffas drygt 2-3 gånger per år. Trace var väldigt... annorlunda resten av syskonen Wood. För att vara ärlig så är jag inte alls lik honom.
"April?" frågade pappa lite förvirrat eftersom jag blivit tyst.
"Ops, sorry. Jag tänkte på Trace bara" sa jag och funderade på om jag borde ringa min storebror.
"Okej. När börjar killarnas turne då?" undrade pappa.
Jag tänkte ett tag. "Om två veckor tror jag. Jag ska fråga killarna senare"
"Okej, men Destiny vill prata med dig en snabbis" sa pappa. "Sköt om dig, gumman. Älskar dig"
"Okidoki. Hälsa resten av familjen. Älskar dig med, pappa"
Pappa ropade på Destiny.
"Hej April" hälsade Destiny glatt i luren.
"Hej Destiny Hope" svarade jag lika glatt.
"Kalla mig inte Destiny Hope, du vet att jag hatar det. Destiny heter jag" sa hon och jag skrattade.
"Vet du vad, lillsis? Om jag får en dotter i framtiden då ska hon heta Hope" sa jag väldigt allvarligt. Det var faktiskt sant. Jag hade alltid tyckt Hope varit ett fint namn.
"Jaja, gör du det. Hur är London då?" frågade min lillasyster.
"AmaZayn, hehe, killarna är sjukt underbara som vanligt och vet du vad?! Jag ska vara förband på deras turne!" de sista skrek jag nästan ut.
"Du behöver inte skrika, April. Men grattis! Otroligt glad för din skull"
"Vad har du gjort idag då?" frågade jag leendes.
"Varit och shoppat med mamma" skrattade hon.
"Åh, jag saknar att shoppa med er två. Vi måste göra det när jag är i Wolverhampton igen" sa jag.
"Självklart. Men du, när du ska till USA på killarnas turne, kan du köpa Converse åt mig?" frågade hon sött.
"Klart jag kan, storlek 36 eller hur? Men du, lillis, jag måste gå nu. Men ring någon dag i veckan så kan vi prata bättre. Krama om Braison, September,mamma och pappa från mig och hälsa att jag älskar dem. Älskar dig, kram"
"Ja, storlek 36. Älskar dig med, syster. Hejdå" sa hon och la på.
Jag kände något blöt på min kind, en tår. Jag saknade min familj - efter inte ens en vecka utan dem. Men har man bott hemma i 19 år och alltid haft nära till familjen så är det svårt. Väldigt svårt.
Jag gick sakta till köket för att ta ett glas vatten. Till min förvåning satt Louis där. Han log mot mig och jag log tillbaka.
"Värst vad länge du pratade" sa Louis och tittade på klockan.
"Pratade jag i en kvart?!" frågade jag chockat efter att ha tittat på klockan. Han nickade.
"Det kändes som om jag bara pratade i max fem minuter..." mumlade jag.
"Du saknar dem" konstaterade Louis. Jag såg lite frågande på honom.
"Din familj" klargjorde Louis. Jag nickade.
"Det är svårt att vara utom dem när alltid haft dem i närheten i 19 år..." sa jag och lutade mig bak i soffan.
"Jag vet hur det är. Jag saknar min familj otroligt mycket. Även om jag alltid tyckte att mina småsyskon var irriterande så älskar jag dem, det känns tomt utan dem" när Louis sa det kändes det genast bättre. Det var skönt att prata om sina känslor.
Vi satt tysta ett tag innan Louis avbröt tystnaden. "När du behöver prata, tveka inte på att prata med mig. Jag finns alltid för dig"
Jag skrattade tyst och kramade om Louis. "Jag kan bara säga detsamma till dig, Boo Bear"
"Kalla mig inte det" och med de orden började Louis skvätta vatten på mig.
"Är det så du vill ha det så... VATTENKRIGET ÄR IGÅNG!" sa jag högt och tog ett glas och fyllde de snabbt. Jag hällde glaset med det iskalla vattnet över Louis. Han hällde bara någon sekund senare droppade mitt hår av iskallt vatten.
Jag fyllde ännu ett glas med vatten och hällde över honom. Just när han skulle hälla en tillbringare med vatten kom Liam in i rummet.
Han suckade när han såg hur vi såg ut och hur köket såg ut. "Vad har hänt här?"
"Bara lite vattenkrig..." sa jag i ett försök att låta allvarlig. Det gick inte alls bra och jag började skratta som aldrig förr.Louis och Liam bara tittade på mig.
"So miss Wood sa innan hon fick sitt skrattanfall så hade jag och hon ett vattenkrig" sa Louis och log mot Liam. Jag bara fortsatte skratta.
"Är något fel med henne?" frågade Louis Liam. Liam skakade på huvudet som svars.
"Bara en liten skrattattack"
"Liten?"
"Okejdå, stor skrattattack"
Jag drog ett djupt andetag och slutade skratta. Louis och Liam såg mot mig och jag hörde ett lågt "äntligen" från Louis mun.
"Du gillar att skratta, va?" frågade Louis.
Jag skrattade - igen - och nickade. "Därför blev jag kallad Smiley som liten"
"Smiley?" skrattade Louis.
"Japp... Men nu ska jag städa upp här som den hemmafru jag här" sa jag ironsikt. "Vart har ni städsaker?"
"Vänta här så hämtar jag dem" mumlade Louis och gick ut ur köket.
"Vad sa din pappa då?" frågade Liam.
"Han var glad att jag skulle vara förband åt er och så, och så pratade jag med Destiny" sa jag leendes.
"Hur är det med henne?" frågade han. Destiny hade blivit så mobbad att hon nu fick hemskolning.
"Bra antar jag. Hon ville att jag skulle köpa Converse åt henne i USA" svarade jag. "Visst är det två veckor kvar tills vi flyger till USA?"
"Faktiskt bara en vecka" skrattade Liam.
Jag spärrade upp ögonen. "Jag måste på stan imorgon, jag måste köpa en till resväska"
"Okej, miss-måste-köpa-en-resväska nu ska du städa. Varsågod!" och innan jag visste ordet av 'nej' så hade Louis och Liam smitit iväg.
"BOO BEAR DIN JÄVEL, KOM HIT OCH STÄDA" ropade jag.
Harry kom istället. "Jag kan hjälpa dig"
Jag log tacksamt mot honom och började torka det blöta golvet med en mopp(visst heter det så? haha). Harry torkade möblerna.
Jag och Harry gjorde en high five. På en kvart var köket i stort sett helt torrt.
"Vi äger!" utbrast jag. Harry nickade och såg stolt runt i köket.
"Nu tycker jag att vi förtjänar lite sömn.." log jag mot Harry. "God natt Harry"
"God natt April"
Förlåt,förlåt,förlåt. Detta kapitel har jag skrivit om flera gånger då de försvinnit flera gånger...
Och till alla som dröjt er kvar på bloggen trots att min uppdatering suger - NI ÄR GULD VÄRDA. Jag älskar er, de gör jag verkligen.
TVÅ ÅR SEDAN
Några minuter sen men... DET ÄR TVÅ FUCKING( Förlåt ) SEDAN VÄRLDENS FINASTE KILLAR BLEV ETT BAND. FIVE BOYS, ONE DREAM, ONE BAND... LADIES AND GENTLEMEN LET ME PRESENT ONE DIRECTION!
.jpg" class="image">
Kapitel 7 ~ Stole my heart
Direkt jag kom innanför lägenhetens dörr hoppade alla killar på mig.
"Vi är så stolt över dig, lill sis" sa Niall.
Jag log och kände en tår rinna nerför kinden. "Tack, killar. Det är tack vare er som jag har en karriär. Jag är så tacksam. Mer tacksam kan jag inte bli"
Liam log stolt mot mig och även han hade tårar i ögonen.
Jag såg på killarna. Jag hade tur som hade dessa killar som vänner "Jag vill inte ha något kramkalas.. Kan vi inte gå ut och äta eller något?"
Niall gjorde glädjetjut. "JAAAAA. Jag ringer Paul. Någon som ringer och bokar bord någonstans?"
"Jag får väl göra det..." suckade Liam när han fick alla blickar av killarna.
"Jag går och byter om" sa jag och gick till "mitt rum".
Jag gick in i badrummet och tog på lite mer mascara och tog min halsduk som hängt där. Jag tog av tröjan och mina byxor och slängde dem i högen med smutsiga kläder.
Jag gick ut ur badrummet och började leta kläder.
När jag tagit fram ett par vinröda byxor, en ihålig tröja och ett svart linne så öppnas dörren. In kommer Harry.
Han blir blossande röd i ansiktet när han såg att jag bara stod i underkläder. "Eh... Jag borde ha knackat"
"Det gör inget, Harry. Vad ville du?" skrattade jag.
"Killarna sa att du skulle skynda dig" sa han en aning generat. Jag nickade och Harry gick ut.
Jag flinade. Skulle jag bo här ett tag så borde jag vänja mig vid sådana händelser.
Jag drog på byxorna och drog på linnet och sedan tröjan över. Jag tog min mobil och tog mina vita låga Converse i handen.
"Äntligen!" utbrast Niall. "Jag är så hungrig att jag håller på att dö"
Jag skrattade och knöt mina skor. "Du är alltid hungrig, Nialler"
"Jaja. Kom nu. Paul är utanför" muttrade Niall. Vi gick i samlad trupp ner till Paul. Han kramade om mig.
"Grattis tjejen! Du är verkligen värd det" log han. Jag mumlade ett tack och besvarade hans leende.
"Vad säger ni, ska vi åka äta?" frågade han killar. Alla nickade upphetsat. Jag hörde min mage kurra.
Paul stannade bilen utanför en av Londons dyraste resturanger.
Jag suckade. "Var ni tvungna att boka bord på en av Londons dyraste resturanger?"
"Japp. De är bästa maten i London - efter Nandos då - och vi betalar, så tänk inte på det" sa Zayn snabbt. Än en gång suckade jag, men nickade.
Efter ha varit på resturangen i en timme och trettio minuter började vi dra oss hemåt. Jag hade ätit en gudomligt god kycklingrätt. Den här resturangen var nästan lika god som Nandos - ja, jag älskade också Nandos.
Några fans till killarna hade varit på resturangen så de hade fått ta bilder. Hör och häpna - men jag fick faktiskt också skriva två autografer åt två tjejer; Emma och Hannah. De hade faktiskt gjort en fanpage åt mig på Twitter, hur gulligt är inte det? Jag lovade att jag skulle titta in den när jag hade tid.
Jag gick ut ur resturangen och förvånades av hur kallt det var utomhus.
Harry märkte att jag såg ut att frysa och räckte fram sin kavaj åt mig. "Ta den"
Harry märkte att jag såg ut att frysa och räckte fram sin kavaj åt mig. "Ta den"
"Men då börjar ju du frysa, Harry. Jag vill inte att du ska bli sjuk..." började jag men Harry avbröt mig och skrattade.
"Bara ta den, April"
Jag nickade och tog emot den. Jag gav honom ett leende som han besvarade.
"Killar kan ni komma en snabb stund? Jag behöver prata med er" sa Paul. De nickade.
"Du kan sätta dig i bilen, April" log Paul mot mig. Jag gjorde som han sa och satte mig i bilen.
När killarna kom till bilen var jag nyfiken. Men de såg ut som stenar, ärligt talat. Inget ansiktsutryck alls.
Paul körde oss hem.
"Hejdå Paul" ropade jag innan jag stängde bildörren.
Jag rusade upp för trappan. Killarna var tätt efter.
"Okej, vad ville Paul?" frågade jag nyfiket.
De tittade på varandra.
"Han sa att om du ville..."
Oj oj oj. Vad är det som Paul sa? Jag skulle skriva hela meningen men jag kände för att vara elak, hoho.
Nu ska jag ta och sova(jag vet att klockan är 9 på morgonen men jag har inte hunnit sova ännu. Sov hela dagen igår...)
KOMMENTERA!
Kapitel 6 ~ Stole my heart
Jag skrattade när jag gick igenom mina bilder på min systemkamera. Senaste bilderna var tagna igår, när jag och killarna var på stranden. Den dagen skulle jag aldrig, aldrig någonsin glömma. Jag blev erbjuden ett skivkontrakt, på en strand. Hur många blir erbjudna ett skivkontrakt på en strand? Inte många.
Hur som helst så bestämde jag mig igår kväll. Jag ringde Steven och berättade de goda nyheterna. Han blev väldigt glad och bad mig komma och skriva under kontraket dagen därpå och nu var det drygt två timmar kvar tills vi skulle träffas. Jag hade bett Liam följa med, vilket han gärna gjorde. "Vad som helst för dig" hade han sagt.
När jag hade ringt min familj och berättat för dem om skivkontraktet blev de helt chockade och kunde knappt säga något. Pappa satt tyst hela tiden, vilket jag förstår. Hans lilla flicka har blivit så stor.
Jag målade sista varvet på naglarna. Jag hade nu rosa naglar. På senaste tid hade jag köpt mycket rosa. Till exempel min väska som jag har idag, okej den är inte rosa men den har rosa detaljer.
"April?" ropade Liam från köket. Jag reste mig från sängen och sprang till köket.
"Vad har hänt?" frågade jag oroligt.
Liam skrattade. "Inget. Vi ska börja åka. Det är en timme kvar tills vi ska till SYCO. Vill du åka förbi Starbucks och ta något där?"
"Okej. Ja, jag vill gärna åka till Starbucks" sa jag och nickade ivrigt.
"Bra. Gå och hämta din väska, mobil och allt du ska ha med dig" log Liam mot mig.
"Uppfattat, pappa" skrattade jag och gick tillbaka till gästrummet. Jag tog min gitarr i gitarrfodralet, min väska och min mobil.
Jag gick tillbaka till Liam som log mot mig. "Redo?"
"Inte i närheten" sa jag nervöst.
"Oroa dig inte. Det kommer gå bra. Du ska bara sjunga för dem och skriva på kontraktet" peppade Liam mig. Helt plötsligt kände jag mig inte lika nervös.
"Oroa dig inte. Det kommer gå bra. Du ska bara sjunga för dem och skriva på kontraktet" peppade Liam mig. Helt plötsligt kände jag mig inte lika nervös.
"Tack för att du följer med mig, Liam. Det betyder mycket för mig" sa jag och kramade om min bästa vän.
"Som jag sa igår, vad som helst för dig, April Josephine Wood" viskade Liam.
Jag log och vi hoppade in i Harrys bil som vi fått låna. Jag skulle köra då Liam inte hade något körkort ännu.
"Du måste verkligen skaffa körkort, Liam" sa jag.
Han höll med och skrattade. "Har bara inte tid för något sådant just nu"
"Förstår det, du har en massa andra saker att tänka på, helt enkelt" sa jag.
"Snart har du inte heller så mycket tid över till annat" svarade Liam.
Jag nickade. "Men det är det värt. Jag vet vad jag vill göra nu. Jag ska satsa på att bli sångerska, för det här är vad jag vill göra"
"Vad vill du ha, Liam? Jag betalar" frågade jag Liam inne på Starbucks.
"Bara en vatten tror jag. Och nej du, jag betalar" sa Liam bestämt. Jag suckade. Hade han bestämt sig för något så var det omöjligt att få honom att ändra sig.
"Jag har aldrig varit här, så ta något som du tror jag gillar" log jag mot Liam. Han nickade och gjorde en gest åt mig att gå och sätta mig vid någon av borden. Jag valde ett lite enskilt då Liam var med i världens kändaste pojkband just nu.
Jag var stolt över min bästa vän. Han och killarna har varit ett band i två år nu, och de har klarat av så mycket. Never stop dreaming, helt enkelt för det var det killarna inte gjorde. Och se hur långt de har kommit med deras karriärer under en sådan kort tid.
"Jorden anropar April" sa Liam högt och nöp till mig.
"Förlåt, försvann i tankar" sa jag ursäktande.
"Gör inget. Här, det är en slush liknande sak. Du älskar ju slush"
Ja, var det något jag älskade så var det slush. "Du känner mig för väl, Liam"
"Efter 19 år vänskap så vet jag det mesta om dig" flinade Liam.
"Ja, det gör du. Och jag vet det mesta om dig" flinade jag tillbaka.
"Det gör du. Är du taggad inför våran turne då?" log Liam.
"Javisst. När börjar den förresten?" frågade jag.
"Om två veckor och den pågår i en månad" svarade han.
"Hur går det med Danielle då?" frågade jag.
"Bra. Saknar henne så mycket bara" sa Liam och tittade ner i bordet.
Jag la min hand på hans axel. "Förlåt för att jag tog upp ämnet"
"Det gör inget syster" svarade han och tittade ner på mobilens skärm. Han spärrade upp ögonen.
"Vi ska vara där om 20 minuter och det tar minst 10 minuter dit att köra. Ta med dig slushen dit" sa han och tittade på min slush. Jag nickade och reste mig snabbt upp. Vi sprang till bilen och i illfart körde jag mot SYCOs kontor och studio.
Det var lång trafik efter Londons gator idag så fem minuter i kom vi dit.
Jag gick fram till receptionen där en kvinna, nej tjej, i 20-årsåldern stod.
"Vad kan jag hjälpa dig med, miss?" frågade hon med ett leende som blottade en rad vita tänder.
"Jag är April Wood, jag har ett möte med en Simon Cowell och Steven Martin om fem minuter" log jag.
"Gå upp för trappan, första dörren till vänster. Det står Steven Martin på dörren" svarade hon.
"Tack så mycket" sa jag och började jogga uppför trappan med Liam efter mig.
En och en halv timme senare gick jag med ett leende ut ur byggnanden. Jag hade skrivit på kontraktet och var nu signad till SYCO. Simon Cowell tyckte jag lät mycket bättre live än på video, vilket gladde mig då så många lät sämre live än på videos.
Förlåt för en tråkig del, men det är ju i alla fall bättre än ingeting alls, eller hur?
KOMMENTERA NU!
Kapitel 5 ~ Stole my heart
Redan vid 10-tiden nästa morgon var jag uppe. Vilket var väldigt ovanligt för mig, men idag hade jag och killarna planerat att åka till en strand och bada eftersom dem lovat strålande väder och killarna hade bett mig sätta alarmet till 10:20.
Jag tog på mig den rosa biknin med de blåa och röda detaljerna på överdelen, ett par blåa shorts, ett vitt pösigt linne, mina svarta Ray Bans och mina knallrosa Converse, borstade tänderna och kammade igenom håret. Jag tog fram min stora röda Adidasväska och packade ner hårborste, underkläder, mobil, handduk och systemkameran.
När jag kom in i köket möttes jag av killarna som satt på stolarna i Liams lägenhet.
"God morgon" log jag. Killarna besvarade leendet och jag tog fram bröd.
"Ska vi ta med något till stranden att äta?" frågade jag medans jag smörade mackan.
"Självklart. Hade du kunnat fixa något, snälla?" frågade Harry med valpögon.
Jag skrattade. "Självklart, vad vill ni ha då?"
"Smörgåsar och kanske kycklingsallad?" frågade Zayn. Jag nickade, det var enkelt att göra.
"Hur många smörgåsar ska jag göra då?"
Louis satt och räknade på fingarna. "Runt 20 stycken eftersom Niall äter väldigt mycket"
Niall slog honom på armen och ett litet "aj" hördes från Louis.
Efter att ha gjort 24 mackor och en stor kycklingsallad satte sig Louis, Zayn och Niall i Louis bil som Louis skulle köra och jag, Liam och Harry satte sig i Harrys bil som Harry skulle köra.
"Hur länge tar det att åka till stranden?" frågade jag Harry.
"Ungefär 10 minuter" svarade han utan att vända blicken från vägen.
"Okej" sa jag bara och tog fram min mobil från Adidasväskan. Jag surfade direkt in på Twitter och såg att jag hade en massa mentions och tusentals mer följare - antagligen har de nya fansen hittat min Twitter.
Jag såg att Niall hade skrivit en tweet till mig, och länkat från en video från caféet då jag sjöng och spelade gitarr.
Niall Horan @NiallOfficial
Bara jag som tror att @AprilWood skulle lyckas otroligt bra som sångerska?
Jag skrattade och svarade honom.
April Wood @AprilWood
@NiallOfficial Nu tror jag att du är lite ute och cyklar Nialler. x
Jag svarade på lite mer tweets och la sedan ner mobilen. Jag kunde då känna hur Harry saktade ner farten och till slut stannade bilen.
Jag tittade ut och gapade. Vattnet var alldeles blått och sanden var kanske den mjukaste sanden jag någonsin gått på.
Jag drog snabbt av shortsen och linnet, snörade av Conversen och tog fram handduken. Jag kände hur killarnas blickar brände på mig. Då slog det mig att ingen av dem förutom Liam hade sett mig i bikni. Snabbt la jag mig på den och började sola. Liam och Zayn la sina handdukar bredvid mig och Niall, Louis och Harry gick ner i vattnet och började jaga varandra. Jag skrattade åt dem.
"Hur länge har du skrivit låtar, April?" frågade Liam. Jag hajade till, inte många visste om att jag skrev låtar.
"I några månader" svarade jag lite osäkert. Jag visste inte om han var arg eller något.
"Du är grymt duktig. Kan du inte sjunga någon låt för oss?" frågade Liam och log mot mig. Zayn tog fram min gitarr som jag inte hade en aning om att han hade tagit med.
Jag nickade och bestämde mig för en låt jag döpt till "The Climb"
Jag såg hur mer och mer folk kom mot mig och jag bara fortsatte spela och sjunga. En man med kamera kom mot mig. Jag blev förvirrad, vad var detta?
Jag sjöng sista tonen och applåder fyllde mina öron. Jag log. "Tack"
Mannen som tidigare hade spelat in mig med kameran kom mot mig.
"April Wood?" frågade han leendes.
"Ja, det är jag det" svarade jag och log större.
"Ja, det är jag det" svarade jag och log större.
"Du är duktig. Mitt namn är Steven, jag arbetar för SYCO - samma skivbolag som One Direction - och vi vill gärna ge dig skivkontrakt. Här är mitt nummer, ring mig när du bestämt dig. Än en gång, du är otroligt duktig, April" sa han och gav mig ett visitkort med hans nummer. Jag nickade. Wow. Hände det där precis?
Han hälsade på killarna och började sedan gå därifrån.
Jag vände mig mot Liam och Zayn som nu hade Niall, Harry och Louis bredvid sig. Alla log stort mot mig.
"Har ni planerat det här?" frågade jag, fortfarande chockad och förvirrad. De nickade.
"Du har talang, April. En talang som fler borde veta om. Vill du bli sångerska så vet du att SYCO vill signa dig" svarade Harry.
"Allt går så fort... Jag har varit i London i 3 dagar och jag erbjuds ett skivkontrakt. Jag är så förvirrad men lycklig så samma sak. Men jag måste fundera på vad jag vill först. Tack killar för att ni gör det här" sa jag och gav killarna dig en kram.
"Faktiskt så sa vi inget åt SYCO, utan de fann dig via Nialler här" sa Liam.
"Nialler?" frågade jag chockat. Liam nickade.
"Niall la ut ju som sagt ut en video på dig från caféet. SYCO såg det och tog kontakt med Niall" log han. Jag kände en tår rulla ner för min kind.
"Gråt inte" viskade Harry i mitt öra. Jag skakade på huvudet.
"Ni är så underbara. För underbara" svarade jag och fortsatte. "Vad sägs om att bada? Jag har ju inte doppat mig ännu"
"Niall la ut ju som sagt ut en video på dig från caféet. SYCO såg det och tog kontakt med Niall" log han. Jag kände en tår rulla ner för min kind.
"Gråt inte" viskade Harry i mitt öra. Jag skakade på huvudet.
"Ni är så underbara. För underbara" svarade jag och fortsatte. "Vad sägs om att bada? Jag har ju inte doppat mig ännu"
Killarna skrattade. "Gamla vanliga April igen"
Jag log. "Ja. Samma gamla vanliga April igen. Nu ska vi bada!"
Kapitel 4 ~ Stole my heart
”God morgon, sömntuta!” log jag mot April som såg ut att kunna somna när hon stod upp. Hon kom och satte sig på den vita stolen mittemot mig inne i köket.
Hon mumlade till svars.
Hon började ta flingor men hon slutade helt plötsligt och la huvudet på bordet. Några sekunder senare hörde jag snarkningar.
”April” sa jag och skakade om henne. Hon mumlade något ohörbart.
”April Josephine Wood, nu tar du och vaknar annars hämtar jag vatten” hotade jag. Genast satte hon sig spikrak i ryggen och började äta. Jag flinade.
”Harrys bil står utanför” sa jag ”Jag tror ärligt talat att han till och med städade den”
April skrattade. ”Det hade han inte behövt göra”
”Men det gjorde han i alla fall” log jag.
”Jaja. Ska bara byta skor, sedan börjar jag nog åka till centrum. Var är bilnycklarna?” frågade April.
”Ligger på byrån i hallen” sa jag och April gick mot gästrummet.
Aprils perspektiv:
Jag knöt den knallrosa Converse skon.
”Liam, kan du komma med min plånbok?” ropade jag efter ha letat efter den i min jacka.
Två minuter senare gav han den rosa plånboken till mig. ”Ring mig sedan”
Jag nickade och tog bilnyckeln till Harrys bil.
”Påminn mig om att tacka Harry för lånet av hans bil”
”Självklart. Hejdå April”
Jag kramade om honom och gick ut till Harrys bil. Det tog ett tag innan jag förstod hur den fungerade, jag var ju van med en liten Mini Cooper, haha.
När jag hade shoppat i drygt tre timmar hade jag samlat på mig cirka 8 påsar, och mer skulle de bli. Men just nu tänkte jag ta en kaffe.
Jag fick mitt kaffe och gick in på Twitter. Jag tog en bild på shoppingpåsarna och la ut den.
April Wood @AprilWood
Shopping! xx
Jag svarade på några tweets. Men en fick mig att verkligen börja skratta.
April Wood @AprilWood
@MrsStyles__ Nej, jag dejtar inte Harry. Just nu är jag singel. xx
Jag låste mobilen och drack lite kaffe och bestämde mig för att ringa Liam.
Han svarade efter några sekunder.
”Niall på Liams telefon” hörde jag Niall säga.
”Hej Nialler, det är April. Var har du Liam någonstans?” frågade jag leendes.
Niall skrattade. ”Han är och sjunger sitt solo. Efter han har sjungit har vi ledigt. Var håller du hus?”
”Sitter förtillfället på caféet där jag sjöng och spelade gitarr på och dricker kaffe, ska sedan shoppa ännu mer” svarade jag.
”Okidoki. Är det okej om vi kommer och möter upp dig sedan? Eller du har väl Harrys bil?” frågade Niall.
”Det är okej. Och ja, jag har Harolds bil.” svarade jag.
”Då kanske du kan hämta oss?” hörde jag Niall osäkert fråga. Jag skrattade.
”Självklart. Var ligger studion?” frågade jag. Niall beskrev var den låg och vi la på. Jag drack upp det sista av kaffet, tog mina påsar och gick mot bilen. Två minuter senare satt jag i bilen och försökte hitta till killarnas studio.
Jag såg att Louis ringde när jag hade kört i ca en kvart.
Jag satte på högtalaren. ”Vad vill du Louis?”
”Värst vad du lät glad…” skrattade Louis.
”Jag kör bil” sa jag surt.
”Jaja, var är du egentligen?” frågade han. Jag kunde nästan se hans stora flinande.
Jag tittade ut genom det tonade bilfönstret. ”Ingen aning. Det är en massa tråkiga höghus som ser ut att kunna falla ihop när som helst, en mataffär och en blomsterbutik”
Louis suckade högt. ”Du är ju i helt fel del av London…”
”Oh shit…” mumlade jag. Jag hörde Louis skrattade.
”VAD?” frågade jag högt.
”Vänta vid blomsterbutiken, vi kommer dit” svarade han i mellan hans skrattattacker. Jag la på och slog mig på pannan, hur dum får man vara att gå på något sådant?! Niall hade ju nämnt att det fanns en blomsterbutik i närheten…
Efter drygt en kvart såg jag ett killgäng på fem personer komma mot bilen. Jag log.
Zayn öppnade dörren först och hoppade bak. Harry satte sig i framsätet.
”Du vill möjligtvis inte köra din bil, Styles?” frågade jag.
Harry flinade. ”Nej”
”Inte mitt fel om vi krockar på grund av någon distraherar mig…” sa jag och vickade på ögonbrynen. Helt plötsligt såg Harry väldigt rädd ut. ”Jag kanske ska köra ändå…” ”Varsågod” skrattade jag. ”Ryms ni där bak killar?”
De alla sa mm, jag skrattade när jag såg att Niall satt i Zayns famn.
”Om någon av er killar vill sitta fram så får ni det, jag kan sitta i Liams famn”
Zayn bröt upp i ett stort leende. ”Tack, April. Du räddade mig från att bli mosad”
Niall slog till honom i huvudet, öppnade dörren och knuffade ut honom.
Efter ha varit på stan i ytterligare tre timmar begav jag mig – med killarna efteråt- hemåt. Totalt hade jag över 13 påsar. Killarna hade tjatat om att de skulle betala åt mig i varenda butik, och hur mycket jag än sa nej så betalade de i alla fall. De var för underbara.
”Nu behöver du väl inte shoppa på ett bra tag, va?” frågade Louis.
Jag skrattade och skakade på huvudet. ”Nej, det behöver jag inte”
Louis och resten av killarna pustade ut. ”Bra. Nu åker vi hem och får i oss något att äta. Om du vill så får du gärna laga middag, April”
”Självklart. Antar att det är jag som kommer få laga mat de närmaste månaderna” log jag. Killarna skrattade och detsamma gjorde jag.
Här har vi kapitel 4! Klockan är över 00:00 och just nu sitter jag ute på balkongen och skriver några kapitel åt er. Har så fullt upp just nu, därav världens sämstaste uppdatering. Förlåt för att ni fått vänta så mycket!
Sedan måste jag säga att antalet läsare har ökat på senaste tid, tack så mycket för det! :D
